Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LÄM ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos oss sannolikt fordom haft stark böjning;
lämja, lamde, lamit. Fn. lemja (lemda, lamit),
krossa, slå, mörbanka, bryta; n. læmja {lamde,
lamt), piska, slå. Jfr lomer och de derunder
anförda ord.
Hop·lamad el. ner-lamad, adj. hopslagen,
nerslagen; säges 1) om gräsvall i äng eller
betes-hage, då han af boskap blifvit så
nertrampad att han icke mer är vextlig; 2) om
åkerjord, då hon af slagregn blifvit så hoppackad,
att hon för såning icke är tjenlig. Fl. (Ingo).
Lamra 1, f. redskap, hvarpå hampa bråkas.
Gstr.
Lamra 2, v, a, 1 bråka (hampa). ”Ja har
hela dagen lamra hampa”. Gstr.
Låma·hugg, n. häftigt slag af någon. Mp.
Jfr. fsv. lom, f. slag, stryk. HL.; fh. hlómm,
f. id.
Lämm (pl.-ar), m. 1) lucka; deraf byks-lämm,
fönster-lämm; 2) fallucka, t. ex. till en källare,
källare-lämm; lock som nedfälles, t. ex. öfver
en skorsten i en ryggåstuga: fälle-lämm. Svea,
Götal. Källar-läm. G.; 3) brädlucka för
gluggen på en höskulle och på hvilken nediäld de
stå, som emottaga höet från lasset för att sedan
kasta det in på skullen. Nk.; 4) råttfälla. Hs.
(Bj.); 5) tvärslå, bom för en dörr. Läm, m.
N.G.; 6) slaga, hvarmed nylagdt lergolf
hoppressas och sammanslås; äfven lo-lamm,
emedan han egentligen användes vid anläggningen
af logolf. S.Sk. Fn. hlemmr, m. lucka i golf
eller loft.
Lämma, v. a. 2 utmatta, medtaga.
Fereäkkan lämmde öken”. Hl.
Lämna igen, v. a. 1 stänga före
fönsterluckorna. Sm.
I länne, i linne eller på len, adv. på glänt.
”Dörn står i länne, i linne el. på len”, dörren
står på glänt, öppen endast med en liten
springa. Ul.
Länsa, f. latkona. Sm.
Länser, m. en som är pank, lider brist på
penningar. Sm.
Pung·läns, adj. som har tom pung, är utan
penningar. Fl. (Nl.).
Lan·krok, m. krok, på hvilken gångjärn gå.
Dl. (Ohre). Lånå-krok, m. id. Dl. (Våmh.,
Mora).
Häng·läpad, adj. 1) eg. som hänger med
läppen, har hängläpp; 2) som ser nedslagen,
ledsen ut. Ög. (Ydre).
Lapa 1, v. a. 1) slicka, läppja med tungan;
om hundar och kattor. Götal. Lappa, Nk.;
laba, lava, Sk.; läpa, id. G.; 2) säges ock om en
menniska, som äter litet (grannas). ”Sitt inte
å lapa, utan ät”. Sm. Läppi (ipf. läppja), 1)
slicka, lapa; 2) säges äfven om en menniska i
smädlig mening. ”Han läppja i säg”, gläfsade i
sig (maten) likt hundarne; 3) tala dumheter.
”Hvo hav du läppja ur däg för sla?” hvad har
du vräkt ur dig för dumheter? Läppäl (ipf.
läpplä), id. Vb. Fsv. læpia, läppja; fn., n.
lepja, lapa; d. labe; fe. lapjan, lappjen, slicka;
fht. laffan; mht. laffen; nht. laffe, laben; holl,
leppen; swz. labben, lappen; ns. labbern
(Danneil); labben (B. W. B. 3, 1); bay. lappen,
leppelen, leppen (Schmeller 2, 486); e. lapp; frans.
laper; it. lapare; it. lamb-ere; bret. lipa; gr.
λάπτ-ειν id. Jfr skr. labb, taga, mottaga.
Lapa 2, n. vattenvälling för hundar och
kattor. Sm. Swz. g’lapp, g’labb, ”brühe für die
hunde” (Stalder 2, 149).
Lipa (ipf. lep el. lipade, sup. lipt eö. lipat),
v. a. 1) utsträcka nedre läppen med otillbörliga
grimaser. ”Lipa åt en”, sålunda göra narr af
någon. Sdm.,ög.,sm.; 2) gråta under det man
skjuter ut och förvrider läpparne. Allm. 3)
lipa i grimm, vara kinkig och gråtig. Sm., kl.
Nfris. lipe, v. n. ”ein schiefes maul machen,
die unterlippe aus unwillen aufwerfen” (Ontz.,
187); ns. lipen, id. (B. W. B. 3, 75).
Lipare el. liper, m. en som är fallen för att
vid minsta motgång lipa. Allm.
Liper·i·grimm, m. kinkigt, gråtigt barn. Sm.,
kl. S. grima 2.
Lippra, v. n. 1 smickra, tala förledande ord,
genom släta och inställsamma ord söka att hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
