Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- K
- KRÅ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N. Åsbo). Fn. krjd, v. a. åstunda, begära, söka
att få. Ordet saknas i norska munarter.
Kråe,ju. 1) arbetsam, sträfsam karl. Bl.; 2)
girigbuk. Sm.
Krå kråen el. kråer, adj. 1) arbetsam,
flitig, trägen. "Han ä så kråër på’ed". Sk. (Ing.),
bl. Kräjen, id. Ög. (Gullbergs h.); 2) snål,
girig; mest i fråga om tid. Sk. (N. Åsbo), bl.
(Lister. Östra h.).
KWÅJL, kråjlä, s. krilla.
KRÅISÄÐ, n. def. tinningarne tillika med
näsan; ansigte. Dl. (Klfd.).
KRÅKA, f. 1) eg. Corvus cornix. Riksspr.
Krååk (pl. krååkän [uttal. kråtjän]). f. Vb.;
kraka, f. id. Nb. (Ö. Cal.); 2) snorkluns. Allm.; 3)
en del af hästfoten; 4) en klåss med inborrad
stake, som fastspikas på väggen vid timring för
att derpå lägga ställningen. Sdm.; 5) refbensspjäll
(på svin). Sm., ög. (Ydre); 6) en som talar illa
om folk; deraf ordspr.: "kråkan ropar sitt eget
namn" Sm. Fsv. kråka, krage, f. kråka. S.F.S.
6, 359. Horol. f. 60 v.; fn. kráka; n. kråka; d.
krage; fht. chrâ, chraâ, kraia; mht. krâ, kraje;
fe. crâve; e. crow; nht. krähe. Jfr fsv. kria, v.
n. skria; bret. kria, id.; skr. kruç;, id.
Kkakur-ägg, n. kråkägg. G. (F.).
Kråka-hall (pl. -ar), m. skiffersten.
Kråkeberg, n. kråke-brö, n. alunskiffer. Vg.
Kråkebrö, n. Ög.
Kråke-dans, m. en lek, då man hoppar
hopkrumpen, med händerna om knäna. "Hoppa
krysse", id. Sm. I andra landskapcr säges:
"hoppa kråka".
Kråke-gull, n. kattguld. Vg., sm. N.
kråkegull, id.
Kråke-nedan, n. nedanet i maj månad. Ul.,
ög., vg., sm.
Kråk-fötter, m. pl. 1) Ranunculus repens.
Bl. (Aspegr., Bl., fl.); 2) Menyanthes trifoliata,
Vg.; 3) Comarum palustre. Ul.; 4) Inula
salicina. G. (Wahlenb.). Kråk-fotär, m. pl.
Lycopodium clavatum. Dl. (Elfd.).
Kråk-korn, n. björnmossa: Polytricum
commune. "Capsula quoque maxima magnitudine
rusticis sparv-havre, gukka-råg, kråk-korn,
kråk-hvete". Wahlenberg, fl. suec.
Kråk-näbb (pl. -ar), m. märke i hörnet på
en bok eller skrift. Ög. (Ydre).
Kråk-skrämsle, n. hampspöke,
fogelskräm-nia, gjord af gamla kläder till utseende at en
menniska, med något för vinden rörligt, såsom
tunna pertor eller fladdrande band i händerna.
Korn-góbbe, m. id. "Han har frusit (ɔ: lidit af
frossa) allt från helgon (el. helgo-messa ɔ:
allhelgonatiden), å nu har vi pingst. Kar’n ä så
blakk å åfallin, så’n sir ut sóm ett
kråkskrämsle". Fl. (Ingo).
Kråk-syra, f. Rumex acetosella. Wahlenb.,
fl. suec.
Kråk-trä, n. en inrättning, hvarpå en gryta
hänges öfver elden i spisen. Ul. (Rosl.).
Kråk-ärt, f. Vicia cracca. Bl.
Kråk-ört, f. Pinguicula vulgaris. Retzius,
fl. oec. 2, 501.
KRÅLA, krål-mygga, s. krilla.
KRåNGEL, n. bränvin eller kognak i kaffet. Nk.
Krångla, v. n. 1 slå brännvin eller kognak
i kaffet. Nk.
KRÅNGLA 1, v. n. 1 1) krypa, med möda
komma fram. särdeles på ojämna och krokiga
vägar; 2) skrifva illa och oordentligt. Vg. (enl.
Hof, 184).
KRÅNGLA 2 (pl. -lor), f. stolpe med inborrada
pinnar, på hvilka ledskyttlar läggas. Le-krångla,
f. Ög. Jfr krake.
KRÅNGLA 3, s. krake.
KRÅNGLA 4, s. spindelkrångla.
KRÅNK, s. krankt.
KRÅS 1. n. don dubbla magmuskeln (hos
foglar), som sönderkrossar maten, G.
KRÅS 2, slem, spott. Hs.
Kraslig, adj. som hostar upp mycket slem.
"Han ä så krasli i brystet". S. Sk. Kråsig, adj.
besvärad af slemspottning. Hs.
Kråsa, v. n. 1 1) hosta upp slem. Hs. (Db.);
2) rossla i bröstet; anses såsom dödstecken,
"Dä kråsar i brystet". Ög., nk.
KRÅS 3, s. kras.
KRÅSA-SÓPPA, krås-sóppa, f. svartsoppa,
kokad på gåskrås. Sk. D. kråsesuppe, id.
Hvitkrås-soppa, f. Sk. (Ox.).
KRÅT, kråta, s. kreta 1.
KRÅVA 1, v. a. 1 röra och rifva inuti något,
särdeles med handen och fingrarne i en lefvande
kropp. Vg., sm. (Östbo). Jfr nht. krauen.
KRÅVA 2, s. kriopa.
KRÄA SEJ, s. kröna.
KRÄEN, s. kras.
KRÄFT-STENS-LAV, m. en laf-art; Lichen
parellus. "Scutella tam crassa et quasi calcarea
ut inde succicum nomen kräft-stens-lav".
Wahlenberg, fi. suec.
KRÄG, kräj, kräk, s. kräka.
KRÄGEN, n. Prunus spinosa. Sk. (Färs, Frosta).
KRÄGLA, kräkla, s. krakel.
KRÄIJA, v. n. skria, skrika. Åland (Kökar).
Fsv. kria, krija, v. n. skria, ropa. Sv. Bib. K. f.
72 ; deraf kreyare (kreyiare), m. härold. S.S. 1,
76; mht. krien, v. n. skrika, ropa; swz. kraien,
kreien; e. to cry; frans. crier; bret. kria, id.; fd.
kreer, kreyer, m. härold (Mlb., Bib. Ov.mht.
krîerer, kroijier, id.; swz. kruyer, kreyer, m.
"lauter schreyer" (Stalder 2,126); lapp. krai,
buller, gny; krajet, v. n. ropa, bullra, göra oljud.
KRÄJEN, s. krå.
KRÄKA (pr. kräkur, pl. kräke, ipf. krak, pl.
kraku, sup. kräki), v. n. kräla. G. Kräka (pr.
kräke, ipf. ind. krak, konj. krake, sup. kräkkji),
Hs.; kräka (krak, kräki), N. Åm.; kräka (ipf.
krak, sup. kräkt), l) krypa; 2) kräla. Fl. (Öb., Nl.),
hj. Kråka (ipf. kräkte), v. n. 1) krypa, röra sig
sakta och med svårighet. "Gubben kräker fram
på krykkera". Kreka, id. "Ho krekte nyss ur
sänga". Ög., sm., kl.; 2) kräla, hvimla; mest om
maskar. "Der va så många menniskor, att dä
riktigt kräkte. Dä kräker över allt". Sdm.—sk.;
3) med möda göra något, bemöda sig efter
yttersta förmåga. "Ja kräker så godt ja kan". Sm.
(Östbo). N. kreka (krak, krekje), v. n. a) krypa,
kravla; b) hvimla; nht. kriechen, krypa; fht.
kriuchan, id. (Graff 4, 591); gl. sv. kräka, id.; fn.
kreika, gå sakta.
Krak-plat, m. ett slags insekt (Acarus
reduvius), då han är tom och platt. S. G. Jfr
fästing.
Kräk, n. 1) (i riksspr.} litet djur, i
synuernerhet krälande djur; 2) litet barn, som ej kan
gå, utan kryper; 3) svag, vanlottad, oförmögen
varelse; 4) boskapskreatur. Allm. Kräg-, kräj,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0389.html
