- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
355

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KRI ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I kring, adv. omkring. "Hjule vill inte gå
i kring". Nk.

Klinger, f. kringla. Vb. Kling, -a, f. id.
Öl. Klinge, f. trissa. Vl.

Klingrug (n. -rot). adj. 1) rund. Hs. (Db.).
Klinglug, Hs. (Jerfsö); klinglu, id. Dl. (Malung);
2) svekfull. Hs. (Db.). Kringelt, adj. rundt.
Ög. (Ydre).

Klingär (ipf. -grä), v. a. o. n. 1) kullra,
rulla omkring. Vb., nb.; 2) falla, tumla i kull.
"Klingär i kull". Krill (ipf. -ä), v. n. rulla som
ett klot. Vb.

Kringel, m. krets, ring. Vg., sm. Krindsa,
f. id. Dls. Kringla, f. krets, det som är rundt.
Fsv. kringla, f. krets. Sv. Bib. K, f. 13; fn.,
fd. kringla, f.; n. kringel, m.; bay. kringel, m.
id. (Schmeller 2, 389).

Kringel-krok (pl. -ar), m. rund krok,
krumbugt; mest i flertal. Nk. Kringli-krokar,
kringeli-krokar,
m. pl. Sk., bl., m. fl.

Kringel-mad, f. sank äng, som rundtomkring
är omgifven af skog och berg. Sm. (enl. L—n).

Kringer-ikring, adv. rundtomkring flera
gånger. Bhl. (Foss).

Kringla, v. n. 1 kröka sig, gå i krokar. Sm.
(Vestbo).

Kring-lagder, adj. trindlagd; som har ett
rundt ansigte. Nk.—bl. Klingerlagd, klingelagd,
id. Vl. (Elfd.).

Kringlig kringlog el. kringlet, adj. rund
som ett klot. Sm., bl., hl. Kringlug, rund, trind.
Hs. (Db.), vm,; kringlig, Dl. (Leksand);
kringlun (n. kringlut), Dl. (Elfd., Våmh., Orsa), hj,;
kringlett, trindlagd (i ansigtet). "Klinglett i
ogum", som har rundt ansigte. Dl. (Mora);
klingerlett, id. Vb. (Nordmaling), mp,, hs., hj. )(
långlett Fsv. kringlutter, rund. Iw. 4458:
"kringlutfer nædhan som ett hiwl". Legend, s.
1002; fn. krínglóttr, id. I norska munarterna
brukas kringleitt, adj. som har rundt ansigte.

Kringling (pl. -ar), m. krökning, bugt. Hl.

Kring-lópp, n. krets-lopp; så kallas hos får
en sjukdom, hvilken, uppkommen genom
hjernans förvissnande, yttrar sig derigenom att de
löpa i en krets. G. Kring, n. id. "Fåren ha
dött bort av kringet". Vm.

Kring-sjuka, -n, f. en sjukdom hos kreatur,
då de springa rundtomkring. Allm. Kring-sot,
f. id. Nk.

Kring-skodd, adj. 1) eg. beslagen på alla
sidor. Sm. m. fl.; 2) beslagen på alla 4
fötterna; om hästar. S. Sk.; 3) munvig. Sm.

Kring-synt, adj. 1) som ser sig omkring;
2) uppmärksam, försigtig. Sm.

Kringt, adv. omkring. "Se kringt óm se".
Sm.

Kring-tändt, adj. munvig. Vg. Jfr fn.
ord-kringi, munvighet. Harblj. v. 47.

Kring-tänkt. adj. omtänksam, Bl.

Kring um, adv. omkring, rundtom. Nk. Fsv.
kring um, kring om. VGL. SML.; fn., n. kring
um,
id.

Krisse, m. krets, rundel. Ög. Jfr krindsa,
f. här ofvan.

Rundt um kring, rundter i kring, adv. rundt
omkring. Nk.

KRINGR, adj. snabb, skyndsam, rask. Nk.
Kring, id. Vb., jtl., mp., hs., dl. ul. (Rosl.), vm.,
sdm., Ög. Kräng, id. Nb. "Kringr i käften, i ola,
i måle". Nk. "Kring i munnen", som talar fort.
Vm., sdm. I Vb. heter kompar. kringänä, super!.
kringäst. Fn. kringr, rask, hastig; n. kring, id.

Kringa sig, v. r. 1 skynda sig. Hs.—ög.
Kring sä, id. Jtl. Kring si, id. Dl. "Kring
di!" skynda dig! Dl. (Mora).

Kring-fotader, adj. snabbfotad. Vm., sdm., nk.

Kringt, adv. 1) fort, raskt. "Dä går så
kringt". "Tala kringt", tala fort och flytande.
Vb. Jtl., sdm., nk., fl. (Åland). Krin(g)t, raskt,
kort. "Tal krint", tala kort. d. ä. som en svensk.
Fl. (Öb.); 2) ofta. Dl. (Elfd.), hj. N. kringt,
fort, raskt.

KRIOPA (pr. kripp, pl. kriopum, Jpf. króp, pl.
krupum, sup. krupið), v. n. krypa. Ö. Dl.
Kräupa (pr. kräupur, pl. kröupe, ipf. kraup, pl. krupu,
sup. krupi), G.; krype (kröp, kröppe), N. Åm.;
kryp (kröp, kruppi), Ume, Bygde, Löfånger;
kruup (kraup, kruppä), Skellefte; kryve el. krue
(ipf. kröv el. kru, sup. kröved el. krued), id. Sk.
Krypa sej (ipf. o. sup. krypa sej), göra sig till.
Fl. (GK., K.). Kråva, v. n. krypa; om barn.
Vg. Fsv. krypa (ipf. kröp). S.F.S. 4, 710; 6,
171. Horol. s. 15. S. Marg. 198; fn. krjúpa
(pr. krýp, ipf. kraup, pl. krupom, sup. kropit);
fe. creópan (creáp, crupon, cropen); fht. krifan
(Graff 4, 598); n. krjupa (pr. kryp, ipf. kraup,
sup. krope); d. krybe (krøb, krøbet), id.

Krip, m. skinnkjortel med dervid af samma
slag fastsydt lif utan ärmar; brakas af äldre
och yngre. Hs. (Db., Bj.).

Kripe (pl. kripa, def. kripan), n. en lång
och trång stuga. Hs. (Db.). Krype, n. kyffe,
liten koja. Vg., sm., vm.

Kru, n. krälande djur, kryp. S. Sk. D.
kryb, n.

Kryb, m. undertroja. Hl. (Värö, Frillesås).
Kryvi, krivi, m. svart lång manströja med
flera knappar. Sk. (Herrestads h. Föråldr. ord).
Skinn-kryv, m. undertröja af skinn. Sk. (Kjells
Nöbbelöf).

Kråpe, kraupe, m. smyga, trångt rum mellan
tvenne hus. Hs. (Bj.). N. krop, n. id.

Kröbale, n. krypfän, små kryp. Hl. Ale är
deminutiv-ändelse.

KRIPINSK, krippäjnsk, adj. klippsk, illistig;
tredsk. G. Krepsk, id. Sm., vm. Ns. kribbisch,
"jachzornig"; kribbeln, "zum zorn reitzen" (Richey
138, 139); holl. kribbig, förtretlig, tredsk, kribben,
gräla; jfr lt. in-crepare.

KRIPP (pl. -ar), m. litet barn (gosse eller
flicka). "Krippen ar gnulli", barnet har skrikit.
"Krippen e så ogóskli skamper". Ö. Dl. (Elfd.,
Mora, Våmh., Orsa m. fl.). Ordet kan möjligen
härledas af sv. dial. krimpa, q. v.

En vaggvisa från Orsa i Dl. lyder så:

”Tussa lulla bannuma! [1]
Gret’n sit uppå jannuma. [2]
Hvört skum vir floga?
Väst evr skoga;
Dar sjunga sulor.
Dar gölå gökär,
Dar väksa lökär: [3]
Dar ir dält varå å små-krippuma,
Jen löngan summor-dag".


[1] Bannuma, barnena.
[2] Jannuma, af jann (pl.
jannän, jannuma), n. järn. Gret’n (gröten) finnes
redan kokad och färdig, att af de afresande
förtäras, i järngrytan, hängande öfver elden på
spetsen af det svängjärn, som är fästadt vid den
spiseltaket uppbärande järnstolpen.
[3] Lökar; en
läckerhet för dalfolk. Anm. Visan som i språkligt
hänseende ej är af mycket värde, vittnar om
dalspråkets järnålder. Hvart annat ord är lånadt af
svenskan. I det antydda väderstrecket vesterut
från Orsa finnes intet lockande hvarken för små
barn eller andra, att det ju icke finnes bättre i
Orsa. Och slutligen är det i visan hvarken meter
eller rim; men allt detta oaktadt lär visan
sjungas öfverallt och tjenar till ändamålet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free