Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KRI ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kreet, tvist, häftig ordvexling (B. W. B. 2, 868);
holl. kreet, m. starkt skri.
Krie (pl. kriar). m. krånglig, envis, inmarig
menniska. Ög., bl. Kriare, m. något bakslug
menniska, inmarig menniska. Sk. (N. Åsbo,
Vemm., Ing.), hl. Ns. kriddeler, m. grälaktig
menniska (B. W. B, 2, 869). Jfr klie, som
troligen är samma ord.
Kri-hårig, adj. motsträfvig, hårdnackad, som
envist påstår sin sak. Ög., sm., kl., öl., bl.
Kriig, adj. motsträfvig, egensinnig. Sm.
Krier, id. Kl.
Krier, adj. snål, girig. Kl. (G. V. S.).
Arm-krik, m. armvik, böjningen af armen,
armbogen. Vg., sm.
Krekt, m. trång, instängd plats; täppa. Sm.
Krekta, v. a. 1 1) instänga. "Krekta en
åker"; 2) inskränka. "Ja ä krektad", jag saknar
utrymme. Sm. Krökta, v. a. 1 instänga,
tränga. "Ja sitter så kräktad". Bl. Kriga, v. a.
1 genskjuta, drifva i ett hörn, en vrå, t. ex. för
att fasttaga ett kreatur, som är löst. Hl. (Viske
h.). Krega, v. a. 1 bringa i trångmål; tvinga.
Bhl. (Or. o. Tj.). Krikta, v. a. 1 köra i en
krik. Hl. (Slöinge). Kritta, v. a. 1 1) tvinga
inom en viss gräns; säges då vallhjonen tvinga
kreaturen att beta inom ett visst fält; 2) fig.
om den, som i sina handlingar ej eger frihet.
Hl. (Breared). Jfr fsv. bekrækta, v. a.
inkräkta, underkufva. S.F.S. 7, 232. Cod. A. 29, f.
166 v. S.S. 1, 72; fd. bekrektæ (Mlb., Bib.
Ov.); ns. bekrechtigen, id. (B. W. B. 5, 413).
d. d. kreite, krægte, tvinga, få magt med.
Ols-messe-krika, f. def. i. q.
Olsmesso-kroken, qv. v. Sm.
Ärm-krik, m. armhål. Vg., sm.
Krilla, f. messling. Jtl., hj., vl. N. krilla,
f. id.
Kral, -ä, n. coll. 1) öfverhufvud det som
krälar; 2) insekter. Vb. D. d. kravl, n.
småkreatur, små kycklingar, ällingar.
Krall, n. bräcklighet, uselhet, dålighet. "Dä
ä bara krall mä’n". Nk.
Kralla, v. n. o. a. 1 1) krypa på händer
och fötter, krypande uppklättra. "Kralla opp
för en mur; kralla kring". Sk., hl. Kravla, a)
id. Sdm.; b) kräla; om en ensam. Jfr kråla.
Krabbla, krypa. Sm.; krajla, krypa med möda;
om yrfä, rusiga menniskor. Sk. Kraväl el.
kräväl (ipf. kravlä el. krävlä), v. n. a) krypa på
händer och fötter, klättra. "Han krävlä óppför
stegan, óppför bärgä"; b) med möda taga sig
fram, uppnå något. "Han krävlä säg fram
genom väla i sän föttudom". Vb. "Han kravlar
å arbetar", arbetar efter förmåga. "Kravla sej
ur gälden", arbeta sig småningom derutur.
"Kravla sej ur sängen", repa sig, så att man
kan gå uppe. Vm. m. fl.; 2) bärga sig
någorlunda. "Han krallar sej fram". Sdm. ,nk., ög.;
3) vara bräeklig, sjuklig, dålig. A. "Hur står
dä te mä helsa?" B. "Dä krallar unna", Nk.
"Dä krallar te". Sdm. "Han krallar oppe", han
Ur frisk och går oppe, ehuru ej med vanlig
kraft. Nk.; 4) kittla. "Dä krallar i kagesta’n".
Sk. (N. Åsbo). Brukas äfven i aktiv betydelae:
"ja kralla’na lite i hannen". Sk. (Lugg.); 5)
smyga sig till, snatta. Rdq. 1, 195. Kralla sej
te, samla hop, förvärfva så småningon. Sdm.;
6) talesätt: kralla å gå, med svårighet gå;
säges a) om barn eller b) om äldre menniskor,
som varit sjuka. Sdm.; kralla i seg, äta något
litet. Nk.; kralla sej fram, köra smått. Sk. Jfr
e. crawl, krypa, kräla; d. kravle, med
svårighet krypa; n. kravla.
Krallare, m. en som med svårighet tar sig
fram; stackare. Ög. Jfr e. cravler, en
krypare, ett kryp.
Krallugr, adj. sjuklig, skral, dålig. "Han
sóm va så horker, å nu ä han så krallugr". Nk.
Krallug, kralli(g), id. Sdm., ög.
Kraul, m. eg. krypare; stackare. Vb.
Krel, -en (pl. krela, def. krelan), m. klunga,
hop af ormar, fä, folk, som kräla eller hvimla
om hvarandra. "Dóm såt hop å slog hela
krelen". Hs. (Db.).
Krelug, adj. som med möda orkar röra sig;
klen, sjuklig. Hs. (Db.).
Kreväl, kråväl, m. en som har svårt för att
gå; senfärdig i allt; stackare. Vb.
Krul el. kröl, m. en krypare, som krusar
och bockar men dervid ser under lugg. Vb.
Krylas i hop (ipf. krylast i hop), v. d.
draga sig till samman, krypa i hop. Fl. (Närpes).
Krylla, v. n. 1 kräla, hvimla. "Dä kryllar
sóm på en myrstakk". Ög.
Krylle, f. krälande hop, krälande samling,
t. ex. ormar, insekter. "En hel krylle". Kryll,
krill, f. id. Hs. Kryl f. id. Rdq. 1, 195.
Krylle, n. coll. hvarjehanda smått. "Krylle i säa",
små ogräsfrön i säden, Ög.; deraf bar-krill, f.
en hel mängd barn. Hs. (Db., Bj.).
Kråla, v. n. 1 kräla, hvimla (såsom myror).
Bl. Kråjlä, id. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
