Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KNÖ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
id. Sk.; knippel, id. Bhl. Demin. af sv. knopp,
m. gemmma arboris.
Knevla, v. a. 1 afrifva fröknopparne på lin.
”Knevle hören”. Äfven säges: ”riva kniviarne
å”. Sk. Ox.). D. kneble, id. ”Kneble hør”-
Knöppla-bynke, n. fröskal efter lin. Bl.
Knöppling, m. linknopp. Sm.
Knösing, m. tämligen stor varelse. Vl. D.
d. knøsing.
Koda, v. n. 1 iakttaga sådan ordning vid
boskapens vallande. Fl. (Ibm.).
Kógel, n. högljudt prat af flera fruntimmer,
som dervid öfverrösta hvarandra. Sk. (Ing.).
Kók (def. -on), f. ställning, på hvilken en
gryta hänges vid ”fatane” öfver elden. Fl.(Öb.).
Koke-för, n. ett kok fisk; säges då fiskrarne
blott fått så mycket. Bhl. N. kokefør, adj.
Kókka, f. kokerska. Bhl. Kókk, f.
köksqvinna, kokerska, som förestår matens kokning vid
gästabud. Sk.(Ox., Skytts, Ing.). Kok-mor, f.
id. Ul.,vb. Kókk-mor, f. id. Runö. N. kokke, f.
Kókkelera, v. a. 1 laga mat. ”Hon kan
kókkelera å lava hva för mad som hällst bå te
stora å små”. Sk.(Vemm.).
Kok-pung (pl. -ar), m. fisk-korg, så stor att
han rymmer ett kok fisk. Kl.
Kok-trana, f. en i allmogens bostäder å
spisen anbragt ställning af järn med en
utgående arm, på hvilken grytan vid kokning
hänges öfver elden, och hvilken ställning medelst en
vid yttre spiskanten fästad axel vrides efter
behag till och ifrån elden. D1. (Särna). Trånå,
f. id. Dl. (Elfd.). Af sv. trana, f. grus, för
likheten med lång hals.
Köke-mästare, m. värd, föreståndare vid
bröllop. Bhl. Kògemästare, m. 1) id. Sk.
(Luggude); 2) talman vid bröllop. Bl. Gl. sv.
kökemästare, Kyrkobibl.; n. kjøke-meister.
Vär-koka, f. väderhvirfvel, som drifver
sanden upp i vädret. Nk.
Kóged, adj. 1) uppnäsig, som sätter näsan i
vädret; 2) högdragen. Sk.
Kokks-rädd, adj. skygg; i synnerhet om
hästar. Vb.
Koks, n. syn, ögon; ansigte. ”Glittande gla
i kokse”. Dl. (Husby s:n), ”Slå en i kokse”.
Vm.,ul.
Kjukklung (pl. -ar), m. kyckling. Åm.
(Själevad); kökling, m. id. Vg.; kylling, m. id.;
deraf hana-kylling, hane-kylling, m.
hönskyckling. Sk.,hl. N. kjuklung, kjukling, m.
kyckling; d. kylling, m. id.; fn. kjuklingr, m. unge:
pullus; nht. küchlein, n. kyckling.
Kókka, v. n. 1 hoppa. ”Han kókkade över
gröften. Vill du kókka i höet?” Hl.,sm.,bl.
Kókka, gukka, id. Gukka, v. n. 1) id. Hs.; 2)
kråma sig och böja halsen såsom tuppen när
han galer. Sm. D. kokkes, v. d. slås såsom
två tuppar (Moths ordb.).
Kókke-sö, n. hönssoppa. Bhl. Jfr sjäda.
Kyllinge-kinn, m. 1) eg. kycklinge-barn,
liten kyckling; 2) litet barn; smeknamn. ”Kóm
min lille kyllinge-kinn!” Sk. (Ox.). S. kind 1.
órre-kókk, m. orrtupp. Bhl. D. d. ouerkok, id.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
