- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
302

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KAK ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


KAJSA 2, s. kåra 3.

KAKE-FJÖL, kakför, kakpalt, kakskuta,
kakstad, kaksäkk,
s. kaku.

KAKK, kakke (pl. kakkar), m. pinne, hvarmed
seljärnet fästes vid skakeln. Sela-kakk el.
selakakke, m. Sk.,bl. Jfr fn. klakkr, m. pinne.

KAKKA 1, v. a. 1 slå, piska. ”Kakka å slå!”
Hs. Kaakk (ipf. kakkä), v. a. 1) slå, hugga i
små bitar. Vb.; 2) knacka, slå lätt på något. Jtl.
”Kakk nalta på spiken! Hä hakkä på döra”.
Vb. N. kakka, klakka.

Kakk-spett, m. hack-spett. Jtl.

KAKKA 2, v. n. 1 göra sitt naturtarf: alvum
exonerare. Jtl.,gstr.,vm.,sdm.,ög.,kl. m. fl. Kakk
(ipf. ), id. ”Bånä a kakkä på gólven”. Vb.;
kókka, Sk.; kukkä, id. ”Krippen ska kukkä”. Dl.
Fn. kúka; ny isl. (i dagligt tal) káka; d. kakke;
bay., holl., ns. kakken; kärnt. kakk’n; e. to cack;
lett. kakkaht; fin. kakkan; lapp. kakkertet; lt.
cacare; gr. καϰϰά-ειν; bret. kac’ha, id.; ir.
cachaim, ”I go to stool”.

Kakk, n. träck. Ög. (Ydre), m. fl. Nht.
kakke; ns. kakk; holl. kak, kaksel, n.; kärnt.
kakk, m.; fin. kakka; lapp. kakker; it., sp.
caca, f.; frans. caca, m.; ir. cac, m.; bret.
kac’h, kaoc’h m.; gr. ϰάϰϰη, f. (Aristoph. Pax,
162). Jfr skr. s’akrl, träck, hvars rot s’ak
synes vara att härleda från kak. Bopp, vergl.
gr. 1, 316.

Kakka ner sej, smutsa ner sig, orena sig.
”Barnet har kakkat ner sej”. Vg. (Vättle h.),
Göteborg.

KAKKÄL (ipf. kakklä), v. n. göra dåligt,
bräckligt arbete. Vb.

Kakkel, n. odugligt verk; barna-verk. Vb.

KAKKEL-ON (pl.-ar), m. 1) eg. kakel-ugn; 2)
järnugn för att uppvärma rum. Dess delar kallas
fram-stikke, si(d)e-stikke, óver-stikke, f. Sk. D.
kakkel-ovn; ns. kakkel avn (B. W. B. 2, 713.
Schütze 2, 209).

Kakkel-ons-ben, n. ben på en järnugn. Sk.

Kakkel-ons-bänk (pl. -ar), m. en liten säng
eller soffa, som står vid järnugnen. Sk.

Kakkel-ons-legja, f. hyra för en järnugn.
Sk.

Kakkel-ons-sten (pl.-ar), m. liten rund
sten, som ligger på järnugnen att taga i handen
och värma sig med då man kommer in i
stugan, efter att hafva varit ute i köld. Sk.

KÂKKNE, m. båtländing, båtställe. G.
Est-svenska kâkks (def. kâkksn), id. C. Säve, gutn.
urkunder, XXXI.

KAKK-SÄKK, m. ”Bära en kakk-säkk”, bära
någon på ryggen såsom de fattige stundom bära
sina barn, sålunda att barnet, med ansigtet vändt
mot den bärandes nacke, håller honom om halsen
samt har sina ben grensle om hans lif. Detta
sätt att bära kallas vanligen: bära någon
kasbakk.
Vl. (Fryksdalen).

KAKU, -n (pl. kaku, def. kakän), f. kaka, bröd.
”Gi mäg två kaku!” Vb. Kake, -n (pl. kaker,
def. kaken), f. id. Vb. (Nordmaling). Köko, f.
Nb. (Ö. Cal.). Kake, kaga (pl. kaker el. kager),
f. id. ”Dä ä bäder att heda mor å ha nåed att
baga, än heda fru å ha ingen kaga“. Ordspr. Sk.
(N. Åsbo), Fn. kaka; n. kaka, kaku; d. kage;
e. cake; fht. kuocho, m.; nht. kuchen. Jfr hindost.
kâk, hveteskorpa; kâgina, äggkaka; kûkû,
pannkaka.

Kage-stapp, m. brödpick. Bhl. Stapp, m.
id. Bhl. (Elfs.).

Kake-fjöl, f. liten bakspade. Sm.
Kake-fjal, f. id. Vg. S. fjäl.

Kak-för, adj. nog stor att kunna mata sig
sjelf; om barn. Vg., ög., sm. S. för.

Kak-palt, m. i. q. palt-bröd. Vm. (Vestra
bergsl.).

Kak-skuta (pl. -ter; sk hårdt), f. liten
spade, hvarmed bröd skjutes in i ugnen.
Bak-skuta, f. id. Ul.

Kak-sta(d), kake-sta, m. mage; skämtsamt.
”Dä kliar i kaksta’n. Dä svier i kaksta’n”.
Allmänt. ”Hä kli (eller klöj) ti kaku-stan". Vb.
N. kakestad.

Kak-säkk, m. förning; gåfvor som medföras
till bröllop, barnsöl och begrafningsgillé, och
utgöras af ett fat bakelse, en hvetekaka, gorån
och en flaska mjölk. Sdm.

Stann-kaka, f. mjölkaka; ett slags tjock
kaka, som gräddas i s. k. mull-öga, ätes med
saffranssås och utgör en anrättning vid
gästabud. Gstr.

KAL, kallgård, s. kål.

KALA 1, v. n. frysa, käla. Detta gamla verb
har i fornsvenskan utan tvifvel haft stark böjning:
kala, kol, kalit, hvaraf i munarterna kalen, p. p.
frusen. Sm. Hit höra troligen kala, v. n. 1 1)
blåsa smått. A. ”Blåste dä på sjön?” B. ”Dä
kala litet”; 2) hålla på i sakta mak; brukas för
att utmärka en lindrighet i väderleksförhållanden.
”He kale å regne. He kale å blåse”. Hs. (Db.),
Kåla (ipf. o. sup. kåla), v. n. blåsa litet. Vb.;
käulä, v. n. 1 id. G. Kula i, v. n. 1 blåsa upp;
om en liten väderil. Ul. (Rosl.). Ursprungliga
betydelsen har troligen vant: frysa, vara kall, och
derefter blåsa kallt, kyligt samt slutligen blåsa
sakta. Deraf kul, vär-kula, vär-kuling, se längre
ned. Fn. kola (kol, kalit), v. n. frysa; kalinn,
p.p. forfrusen; kula, v. n. a) blifva kall; b) lufta,
blåsa; fht. chalan (ipf. chuol), frysa; fe. célan,
cælan, câljan,
id. Äfven i fe. har verbet sannolikt
haft starka böjningen calan, côl, colôn, calen. Jfr
fe. câljan, frysa, ceald, cald, adj. kall, kylig;
côljan, frysa.

Kalder el. kald (aa), adj. kall. Fl. Kåld
(n. kåldt), 1) id. Dl. Kåller, id. ”Bättre ligga
hemma på ugnen å äta kåller palt, än -— -—”.
Ordstäf. Ög. Kåll, Sm.,vg.; kål, id. Nb. (Ö.
Cal.); 2) amper, besk. ”Wóstn ir så kåld”. Dl.
(Elfd.). Fsv. kalder, kaller, kaldr, adj. a) kall.
S.F.S. 6, 84; 7, 338. S.S. 3, 149. GL.; b)
kallsinnig. Alex. M.; fn. kaldr, adj. kall; fht.

kalt, chalt; mht., nht. kalt; n. kald; d. kold;
fe. ceald, câld, cŷld; moes. kalds; lit. szaltas;
lett. salts, id.; lit. szálti, frysa; skr. kil, att
vara kall; gala, a) adj. kall; b) subst. n. köld;
It. gelidus, adj. frusen.

Kall, m. torr, kall blåst. Vg. Fn. kal, m.
kall vind.

Kalla, adv. kallt. ”Dä blåser kalla”. Ög.

Kallda, f. frossa. N. G. Kallden (━╰╯),
m. def. S. G.; kåld (def. -a), f. Öl.; kalla, f.
Vl.,dls.,bhl.,bl.; kalla, kålla, kålla-sjuga. f.
Hl.; kålla, f. Vg.,sm.,sk.; kåla, f. id. Sk. Fsv.
kallo sot, kalla sot, f. S.S. 1, 65. S. Marg. s.
142. Cod. A. 49, f. 173; fn. kalda, f.; n.
kolda, f.; d. kolde, f.; ns. koolde, n.; swz. kalt, n.
frossa.

Kalld-gatu, f. def. vintergatan. G.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free