Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KAK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAJSA 2, s. kåra 3.
KAKE-FJÖL, kakför, kakpalt, kakskuta,
kakstad, kaksäkk, s. kaku.
KAKK, kakke (pl. kakkar), m. pinne, hvarmed
seljärnet fästes vid skakeln. Sela-kakk el.
selakakke, m. Sk.,bl. Jfr fn. klakkr, m. pinne.
KAKKA 1, v. a. 1 slå, piska. ”Kakka å slå!”
Hs. Kaakk (ipf. kakkä), v. a. 1) slå, hugga i
små bitar. Vb.; 2) knacka, slå lätt på något. Jtl.
”Kakk nalta på spiken! Hä hakkä på döra”.
Vb. N. kakka, klakka.
Kakk-spett, m. hack-spett. Jtl.
Kakk, n. träck. Ög. (Ydre), m. fl. Nht.
kakke; ns. kakk; holl. kak, kaksel, n.; kärnt.
kakk, m.; fin. kakka; lapp. kakker; it., sp.
caca, f.; frans. caca, m.; ir. cac, m.; bret.
kac’h, kaoc’h m.; gr. ϰάϰϰη, f. (Aristoph. Pax,
162). Jfr skr. s’akrl, träck, hvars rot s’ak
synes vara att härleda från kak. Bopp, vergl.
gr. 1, 316.
Kakka ner sej, smutsa ner sig, orena sig.
”Barnet har kakkat ner sej”. Vg. (Vättle h.),
Göteborg.
Kakkel, n. odugligt verk; barna-verk. Vb.
Kakkel-ons-ben, n. ben på en järnugn. Sk.
Kakkel-ons-bänk (pl. -ar), m. en liten säng
eller soffa, som står vid järnugnen. Sk.
Kakkel-ons-legja, f. hyra för en järnugn.
Sk.
Kakkel-ons-sten (pl.-ar), m. liten rund
sten, som ligger på järnugnen att taga i handen
och värma sig med då man kommer in i
stugan, efter att hafva varit ute i köld. Sk.
Kage-stapp, m. brödpick. Bhl. Stapp, m.
id. Bhl. (Elfs.).
Kake-fjöl, f. liten bakspade. Sm.
Kake-fjal, f. id. Vg. S. fjäl.
Kak-för, adj. nog stor att kunna mata sig
sjelf; om barn. Vg., ög., sm. S. för.
Kak-palt, m. i. q. palt-bröd. Vm. (Vestra
bergsl.).
Kak-skuta (pl. -ter; sk hårdt), f. liten
spade, hvarmed bröd skjutes in i ugnen.
Bak-skuta, f. id. Ul.
Kak-sta(d), kake-sta, m. mage; skämtsamt.
”Dä kliar i kaksta’n. Dä svier i kaksta’n”.
Allmänt. ”Hä kli (eller klöj) ti kaku-stan". Vb.
N. kakestad.
Kak-säkk, m. förning; gåfvor som medföras
till bröllop, barnsöl och begrafningsgillé, och
utgöras af ett fat bakelse, en hvetekaka, gorån
och en flaska mjölk. Sdm.
Stann-kaka, f. mjölkaka; ett slags tjock
kaka, som gräddas i s. k. mull-öga, ätes med
saffranssås och utgör en anrättning vid
gästabud. Gstr.
Kalder el. kald (aa), adj. kall. Fl. Kåld
(n. kåldt), 1) id. Dl. Kåller, id. ”Bättre ligga
hemma på ugnen å äta kåller palt, än -— -—”.
Ordstäf. Ög. Kåll, Sm.,vg.; kål, id. Nb. (Ö.
Cal.); 2) amper, besk. ”Wóstn ir så kåld”. Dl.
(Elfd.). Fsv. kalder, kaller, kaldr, adj. a) kall.
S.F.S. 6, 84; 7, 338. S.S. 3, 149. GL.; b)
kallsinnig. Alex. M.; fn. kaldr, adj. kall; fht.
kalt, chalt; mht., nht. kalt; n. kald; d. kold;
fe. ceald, câld, cŷld; moes. kalds; lit. szaltas;
lett. salts, id.; lit. szálti, frysa; skr. kil, att
vara kall; gala, a) adj. kall; b) subst. n. köld;
It. gelidus, adj. frusen.
Kall, m. torr, kall blåst. Vg. Fn. kal, m.
kall vind.
Kalla, adv. kallt. ”Dä blåser kalla”. Ög.
Kallda, f. frossa. N. G. Kallden (━╰╯),
m. def. S. G.; kåld (def. -a), f. Öl.; kalla, f.
Vl.,dls.,bhl.,bl.; kalla, kålla, kålla-sjuga. f.
Hl.; kålla, f. Vg.,sm.,sk.; kåla, f. id. Sk. Fsv.
kallo sot, kalla sot, f. S.S. 1, 65. S. Marg. s.
142. Cod. A. 49, f. 173; fn. kalda, f.; n.
kolda, f.; d. kolde, f.; ns. koolde, n.; swz. kalt, n.
frossa.
Kalld-gatu, f. def. vintergatan. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
