Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HAM ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fugientis quasi inhærere. Fe. ham, hom, knäveck;
e. ham; fht. hama, hamma, f. (Graff 4, 945);
mht. hamme, f. (Ben. 1, 625); holl. ham, m. id.;
fsv. hamulboge, m. id. S.F.S. 6, 429: ”plagha
thik værstom boldom i knæm oc hamulboghom”;
d. d. hambøit (pl.-er), id.; n. hombot, humulsbot,
hummelsbot, f. id. Beslägtade härmed äro nht.
dial. (Nassau) hamme, m. ”der hintere theil der
sense, wo sie am stiele befestigt ist” (Kehrein
1, 183); swz. hamme, f. id.; hammen, v. a. ”einem
thiere den fuss aufbinden” (Stalder 2, 16); bay.
hammen, m. ”der hinterschenkel Eines
geschlachteten schweines” (Schm. 2, 191). Jfr kelt. ham,
cam, krum, böjd; gr. ϰάμπτ-ειν, att böja.
Hammla, v. a. 1 1) eg. afskära knäsenorna
på någon. Denna ursprungliga betydelse
förekommer nu ej; 2) stympa, qvista ett trä;
afhugga stora grenar intill stammen (af ett
växande trä), Ög.,kl,sk.,hl.,bl. Deraf hammlad,
adj. afhuggen, stympad; om trän. Ög.; 3)
hammla på nåen, slå någon, gifva någon stryk. Kl.,
bl.,sk. Hómmla, v. a. 1 slå, piska. ”Han
hómmlad’n dugtigt”. Sk. (Ox.). Deraf hómmel,
m. stryk. Sk. (Ox., Ing., Vemm.). Fsv.
hambla, v. a. genom lemmars stympning göra någon
ofärdig. ÖGL. S.F.S. 4, 172; deraf hamblan, f.
lemmars stympning. UL. SML.; fn. hamla, v. a.
stympa; fht. hamalon, id. (Graff 4, 945); mht.
hamelen, id.; fe. hamelan, hasa, afskära
knäsenorna; e. to hammel, hamble, hamstring, id.;
jfr fht. hamal, adj. stympad; mht. hamel, id.
Hammel (pl. hammlar), m. 1) svängel, hvari
draglinorna på fordon fästas. Sk.,hl.,bl.; 2) ett
slags kälke för timmers utsläpande ur skogen
under vinterföre. Sm.,bl. Fn. hamla, f. liten
stång el. bjelke (af hamla, v. a. stympa); d.
hammel, m. svängel; n. hummel, m. id.
Hammel-krok, hammelkrog (pl.-ar), m.
järnkrok, hvari svängeln fästes vid en vagn, släde,
plog eller harf. Sk. N. hummelkrok.
Hammel-tyg, n. tvärträet med svänglar till
plog eller harf. Sk.,hl.
Hamat el. håmat, adj. tafatt. Nb. (Calix).
Håmot, adj. våpig, fjollig, tokig. Fl. (Öb.).
Håmlig, våpaktig. Hs.
Hambloter, hamloger, hamloter, adj.
1) fjollig, småtassig. Fl. (Pargas); 2) stapplande; om
gammalt kraftlöst folk. ”Góbbin ä gamal å
hamloger (el. hambloter)”. Fl. (Ingo, Sjundeå).
Hamblog, svag, darrande på händerna. Fl.
(Öb.).
Hamla, v. n. 1 1) vara tafatt, bära sig
oskickligt åt, med möda göra något. Vb.; 2) gå
med osäkerhet. Mp.; 3) famla, känna sig före
med händerna såsom blinda, undersöka något
medelst fingrande. Åm., hs., sm., fl. (Pargas).
Hammäl (ipf. hammlä). Vb. Hambel (ipf.
hambla,) famla. Fl. (GK., K. i Öb.). Hama ett,
v. a. 1 efterhärma, söka att likna. Fl. (K. i
Öb.).
Hammel el. hâmmel, m. tölpaktig, otymplig
menniska; drummel, odugling. Vb.,åm. Hams,
n. id. Vb. Nht dial. (Nassau) hampel, hambel,
m. ”guter tropf, der keinen eigenen willen hat”;
(Hessen) hamballi, m. id. (Kehrein 1, 184);
bay. hamballe, haimpel, m. id. (Schmeller
2, 197); kärnt. hampele el. heampele, m. fånig
menniska (Lexer, 132); fin. homppa, humppa el.
humpio, oskicklig, oduglig menniska, tölp.
Håmä, v. n. 1 uppföra sig otympligt; stå
handfallen. Mp. Jfr fin. hahmuan, osäkert och
stapplande göra något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
