- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
239

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HAM ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


fugientis quasi inhærere. Fe. ham, hom, knäveck;
e. ham; fht. hama, hamma, f. (Graff 4, 945);
mht. hamme, f. (Ben. 1, 625); holl. ham, m. id.;
fsv. hamulboge, m. id. S.F.S. 6, 429: ”plagha
thik værstom boldom i knæm oc hamulboghom”;
d. d. hambøit (pl.-er), id.; n. hombot, humulsbot,
hummelsbot
, f. id. Beslägtade härmed äro nht.
dial. (Nassau) hamme, m. ”der hintere theil der
sense, wo sie am stiele befestigt ist” (Kehrein
1, 183); swz. hamme, f. id.; hammen, v. a. ”einem
thiere den fuss aufbinden” (Stalder 2, 16); bay.
hammen, m. ”der hinterschenkel Eines
geschlachteten schweines” (Schm. 2, 191). Jfr kelt. ham,
cam, krum, böjd; gr. ϰάμπτ-ειν, att böja.

Hammla, v. a. 1 1) eg. afskära knäsenorna
på någon. Denna ursprungliga betydelse
förekommer nu ej; 2) stympa, qvista ett trä;
afhugga stora grenar intill stammen (af ett
växande trä), Ög.,kl,sk.,hl.,bl. Deraf hammlad,
adj. afhuggen, stympad; om trän. Ög.; 3)
hammla på nåen, slå någon, gifva någon stryk. Kl.,
bl.,sk. Hómmla, v. a. 1 slå, piska. ”Han
hómmlad’n dugtigt”. Sk. (Ox.). Deraf hómmel,
m. stryk. Sk. (Ox., Ing., Vemm.). Fsv.
hambla, v. a. genom lemmars stympning göra någon
ofärdig. ÖGL. S.F.S. 4, 172; deraf hamblan, f.
lemmars stympning. UL. SML.; fn. hamla, v. a.
stympa; fht. hamalon, id. (Graff 4, 945); mht.
hamelen, id.; fe. hamelan, hasa, afskära
knäsenorna; e. to hammel, hamble, hamstring, id.;
jfr fht. hamal, adj. stympad; mht. hamel, id.

Hammel (pl. hammlar), m. 1) svängel, hvari
draglinorna på fordon fästas. Sk.,hl.,bl.; 2) ett
slags kälke för timmers utsläpande ur skogen
under vinterföre. Sm.,bl. Fn. hamla, f. liten
stång el. bjelke (af hamla, v. a. stympa); d.
hammel, m. svängel; n. hummel, m. id.

Hammel-krok, hammelkrog (pl.-ar), m.
järnkrok, hvari svängeln fästes vid en vagn, släde,
plog eller harf. Sk. N. hummelkrok.

Hammel-tyg, n. tvärträet med svänglar till
plog eller harf. Sk.,hl.

HAM el. håm, n. tafatt person, våp. Nb.(Cal.).

Hamat el. håmat, adj. tafatt. Nb. (Calix).
Håmot, adj. våpig, fjollig, tokig. Fl. (Öb.).
Håmlig, våpaktig. Hs.

Hambloter, hamloger, hamloter, adj.
1) fjollig, småtassig. Fl. (Pargas); 2) stapplande; om
gammalt kraftlöst folk. ”Góbbin ä gamal å
hamloger (el. hambloter)”. Fl. (Ingo, Sjundeå).
Hamblog, svag, darrande på händerna. Fl.
(Öb.).

Hamla, v. n. 1 1) vara tafatt, bära sig
oskickligt åt, med möda göra något. Vb.; 2) gå
med osäkerhet. Mp.; 3) famla, känna sig före
med händerna såsom blinda, undersöka något
medelst fingrande. Åm., hs., sm., fl. (Pargas).
Hammäl (ipf. hammlä). Vb. Hambel (ipf.
hambla,) famla. Fl. (GK., K. i Öb.). Hama ett,
v. a. 1 efterhärma, söka att likna. Fl. (K. i
Öb.).

Hammel el. hâmmel, m. tölpaktig, otymplig
menniska; drummel, odugling. Vb.,åm. Hams,
n. id. Vb. Nht dial. (Nassau) hampel, hambel,
m. ”guter tropf, der keinen eigenen willen hat”;
(Hessen) hamballi, m. id. (Kehrein 1, 184);
bay. hamballe, haimpel, m. id. (Schmeller
2, 197); kärnt. hampele el. heampele, m. fånig
menniska (Lexer, 132); fin. homppa, humppa el.
humpio, oskicklig, oduglig menniska, tölp.

Håmä, v. n. 1 uppföra sig otympligt; stå
handfallen. Mp. Jfr fin. hahmuan, osäkert och
stapplande göra något.

HAMM, m. eg. betäckning, omhölje: efterbörd
hos kreatur, hinnan som omsluter fostret:
secundinæ. ”Kon har inte släppt hammen”. Deraf
fölahamm, kalvahamm. Sk.,hl.,bl. I norra Halland
och södra Vestergötland (Vättle, Marks h.)
fölle-havn, m. I södra Skåne kalva-mor, föla-mor, f.
I norra Halland heter det ock hams, m.; deraf
föla-hams el. fula-hams, m. (Värö, Frillesås).
Efterbörden hos kor benämnes jemväl läjer (def.
läjre,) n. Hl. (Värö). Jfr fölhus, kalvhus. Fsv.
hamr, hamber (hampner), m. a) kläder,
beklädnad; deraf klostershamber (closters hampner), m.
klosterlig klädedrägt. S.S. 2, 30: ”klædh i closters
hampn ællar abitum”; b) fjäderbeklädnad; deraf
fiædar hampn, m. S.F.S. 5, 55; c) skepnad,
utseende, hamn. VGL.: ”i trols ham”. S.S. 1, 29:
”takande vppa sik thrælsins ham”; l. e. 1, 85:
”brudhgomma ham”; hamning, f. skepnad, hamn.
Alex. M. I fsv. hafva vi utan tvifvel haft roten
till detta ord nämnl. hama, v. a. bekläda,
betäcka; hvaraf fsv. afhama, v. a. afrifva, afflänga
(huden). Cod. A. 38, f. 98: ”thit klænasta køt
afhamadhes”; afhama sik, v. r. vanskapa sig. Cod.
A. 27, f. 248: "omøghelikit ær at the magho
koma for gudz asyn som sik afhama ok skamskapa
mz ohøfnisklikom klædhom”; fn. hamr, m. a)
induviæ, exuviæ; speciat. induviæ plumatæ,
pennatæ v. alatæ, quibus vestiuntur alites; b) forma,
præsertim adscititia: ”trölls hamr”, forma
gigantis, Vsp. 36; hams, m. a) exuviæ, vestis
serpentum; b) habitus corporis, externa species; hamaz,
ikläda sig: ”at hamaz i arnar líke”, ikläda sig
örnsskepnad. Ed. Sæm. 2, 31: n. ham, m. a) hud,
betäckning; deraf ormeham; b) utseende; c)
vålnad, hamn; d. d. ham, m. efterbörden hos sto och
ko (”fölham, kalveham”); nfris. ham, id. (Outz.,
113); moes. hama, ham, kroppens omhölje, hud;
hamôn, v. a. betäcka, inhölja, bekläda; deraf
gahamôn, v. a. bekläda; af-hamôn, v. a. afkläda,
aflägga; ana-hamôn, v. a. ikläda; and-hamôn sik,
afkläda sig; fe. hama, homa, hom, m. betäckning,
hölje, hud; hamjan, v. a. betäcka; cylde-hama,
m. hinnan, hvari fostret ligger; heorthama,
hearthama,
m. præcordia; hæman, coire, nubere;
hæmed, coitus, nuptiæ; (jfr sv. betäcka; fr. couvrir;)
gl. e. hame, haums, hud; e. heam, efterbörd; fht.
hamo, m. hud, omhöljnad; deraf lihhamo, m. kropp,
kött; hemidi, n. camisia, tunica (Graff 4, 933, 938):
mht. ham, m. hud, omhöljnad, betäckning (Ben.
1, 624); ns. hamen el. hamm, efterbörd hos kor
(Schütze 2, 96); fin. hahmo el. hahmu, yttre
gestalt; skugga; esthn. hamme, skjorta; mag. hám,
ytterhud; fruktska1, frukthylsa. Grimm (gr. 3, 55)
uppställer ett förloradt starkt verb himan, ham,
hêmun, humans,
tegere, involvere. Svenska
dialektorden hamma, hams, hamsa, hemla, hemling,
höra till den försvunna svenska roten hama, v. a.,
hvarom ofvan är nämndt. Tager man derjemte i
betraktande vesterb. ema, f. hinna (s. sid. 117),
det i småländska munarten och i fn. förekommande
himin, m. himmel, som egentligen betyder
betäckning (jfr himin), sv. dial. himla, hemla, v. a.
panela, Vg.; fn. hem, n. hud; hum, n. mörkning;
sv. dial. hum, n. dunkelt begrepp, otydlig
föreställning (hvaraf verberna humma, hummas), så är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free