- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
142

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FJU ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


FJUTTA 1, v. n. 1 med tvära ryckande tag
draga en blåsbälg, så att luften icke är förenad
till ström, utan framblåser en ”fjutt”, m. då och
då. Sdm.

FJUTTA 2, s. fot.

FJYNTING, fjönting, s. fane.

FJÅK, fjåp, n, våp, narr. Vg. Fjåp, n. Sm.
Sjåp, n. Mjåse, m. Vg. (Elfsb.). E. fop, id.

Fjåkug, adj. halftokig, som ej är vid fullt
förstånd. Vb.

Fjåpi(g), adj, enfaldig. Sm.

FJÅS 1, m. pig-fästman, tillbedjare. Ul.,hl.,sk.
(Ox., Ing.). Fjäs, m. älskare, dock ej i fullt
höfvisk mening; bänkfriare. Vm.,nk. Fjås, fjäs, m.
id. Sdm. Fjös, m. Vg. (Björsäter, enl. D.D.).
Måhända beslägtadt med fjas 2 och deraf härledda
ord. Jfr fjanter.

Fjåsa, f. 1) fästmö; 2) i allmänhet flicka,
som man tycker om, håller af. Ul.

Fjåsa, v. a. 1 kurtisera. Hl. Fjäsa, id. Ul.

Fjässa, v. n. 1 coire. Nk.

FJÅS 2, s. fjas 2.

FJÅS, fjös, n., s. fe.

FJÅSA, s. fjas, fjås.

FJÄSK, fjäsker, fjäskig, fjåskug, s. fjas 2.

FJÄDER (pl. -drar), m. 1 fjäder: penna, pluma.
Riksspr.; 2) fälla fjädrarne, fälla modet. Hs.
(Db.). Fjär, m. a) fjäder, dun, Nk.—sk. Fjer.
Vb.; b) fjäder i lås, på åkdon. Vg.—sk.; 3) pynt,
prydnad. Nk. Fsv. fiædher, f. fjäder. S.S. 2, 10;
deraf fiædarhampa, m. fjäderhamn, fjäderklädnad:
pennatum involucrum. S.F.S. 5, 55; fn. fjađrhamr;
fe. fëderhama (Cod. Exoniensis, ed. Thorpe. Lond.

1842; 217, 14); d. fjæderham, id,; fsv. fiædhradher,
adj. fjädrad: pennis instructus. Cod. A. 27, f. 262
v.; fn. fjadradr, id.: fjödr, f. fjäder; d. fjær, id.

Fjäderhöna, f. tjäderhöna. Sm. Fjärhöna.
Vg. (Marks h.).

Fjädermått, n. Pterophorus Alucita. Linn.
(Enl. J. W. Zetterstedt).

Fjädertópp, m. tjädertupp. Sm. Fjä-urr,
m. id. Dl. (Lima). Fjärtupp, fjärtópp. Ög.,kl.
Fjärtóppe. Sm.

Fjära, v. a. 1 pynta, smycka. Nk. Borsta
opp sej,
utstyra sig. Vm.

Fjärader, adj. pyntad, smyckad. Nk.

Fjärfógjel, m. tjäderfogel. Ög.

Fjär-hane, m. tjädertupp: Tetrao urogallus.
Vg.,hl.,bl.,sk. Fjärhan. Vl.,bhl. Fjäran. Dls.
Gl. sv. fjäderhane, id. (Bisk. Brasks
Calendarium i Link. Bibl. Handl. 1. 266); n. fjorhane.

Fjärpenne, m. penna. Vg.,sm.

FJÄKKA, fjäska, v. n. 1) gå sakta och med
möda. Vg. Fjägga, fjagga, v. n. gå med små
steg. Kl.; 2) ströfva omkring, gå hit och dit. Ul.,
sdm.,sm.

Fjegge (def. fjeggin, uttal. fjeddjin), m. en
dåse, tasker. Fl. (Ingo). Jfr fsv. piækker, m.
kringstrykare. ÖGL.; deraf häraþs piækker,

FJÄLA, fjela, v. a. 1) dölja, gömma. Kl.
Föla sej, v. r. gömma sig. ”Föla sej för nåen”. Sk.
(Kjells-Nöbbelöf i Onsjö h.); 2) stoppa, nerstoppa.
”Fjäla pölsa”, stoppa korf. Sk.,hl. Fjola, id.:
”fjola inn’en”. Hl. (Skällinge). Fjöla, v. a.
stoppa in mycket och tätt. Ög. Fjäla i sej mat,
stoppa sig full af mat eller dryck. Ög.,bl. Fjälla i
seg,
id. Vm.,nk.; 3) talesätt: a) fjäla på sej,
kläda mycket pä sig. Götaland; b) fjäla på eller te
sej,
stoppa på sig mer än, eller det som man icke
borde. Bl. Fjälla pä sej, id. ”Han fjälla på sej,
sö möet han kom om”. Kl. Fsv. fela, fiæla, fiala,

v. a. a) betäcka, dölja, gömma. S. Bern. f. 141
v.: ”Jak skal goma mik ok fiæla i hans diwpa
sarom”; l. l. f. 145: ”skyl thik ok fiæla i hans
sidha saars kællo”. Cod. A. 29, f. 168 v.: ”there
foodh ær bekrækteth i thæn snare som the hafdhe
fiæld”; l. c. f, 179 v., 180; b) gifva lejd. St.
Rimkr., s. 125; fn. fela (ipf. fal el. fól, sup.
falit el. folget), a) bevara, förvara; b) gömma,
dölja; c) betäcka, omhölja; moes. filhan (falh,
fulhan, fulhans
), gömma, dölja; fe. filhan, feolhan,
feolan
(fealh, falhon, folhen); fht. fëlehan, felhan;
fd. fiælæ, fiæle (Mlb., Bib. Ov.; Brandt,
Elucidarius); n. fjæle; e. dial. feal, id.; jfr gr. φωλέειν,
dölja; lat. velare, öfverhölja, betäcka; se-pelire,
begrafva; magy. fëlleg, moln; lapp. palwa; fin.
pilwi, id. Af fjäla hafva vi sv. fjäll, n.
fiskfjäll: squama.

Fjäl, fjel, fjöl, f. 1) bräde, tillhugget
bräde. Sk. Fjäl, fjöl, fjal (def. -a). Mp. Fjäl,
fjöl.
Fl. (Nl.,Öb.). Fjäl, fjöl, fjel, fjul. Hl.
Fjöl, bräde. Vl.,bhl.,vg.,kl.; a) bräde, hvarpå
man sitter under väfning. Sm.,kl.; b) bräde för
ögonen på ilskna tjurar. Sm.,kl.; c) sittbräde i
afträdeshus. Ög. Fjäl, fjöl, id. Sdm.; 2) hylla
under taket. Fjäl. Vb.,åm. Fjäl, fjöl, fjal,
tvärbräde i hyllor eller skåp. Vb.; 3) sidobräde
på en gödselvagn. Bl.,ög. Fjäl, underbräde i
en vagn, pl. fjälar, sidobräder. G.; 4) stor och
bred kakspade, hvarmed tunnbröd skjutas i
ugnen. Fjöl, bakspade. Hs. Fjöl, fjal; deraf
bökufjal, brö(d)fjal. Vb. Kakefjäl, kakefjöl,
liten bakspade. Vg. Ordet öfverallt femininum.
Fsv. fiæl, fiol, fiøl, f. bräde. ÖGL. Biærk. R.
S.S. 1, 159. Skaft. 76, 85; fn. fjöl (gen. fjalar),
f.; n. fjøl, f.; d. fjæl, f. id.

Bag-fjel, f. bakstycke på en vagn. Sk.

Baku-fjöL. f. stor, rund brödspade för s. k.
tunnbröd. Vb.

Börst-fjälen, f. def. brädet, på hvilket
borstas ur hufvudet. Fl. (Öarne i Qv.).

Dyngfjöl, f. dyngbräde, sidobräde på en
gödselvagn. Kl.

Fere-fjel, f. furubräde. Sk.

Fjäla-båt, m. ökstock. Fl. (P., NK. i Öb.).
Fjela-bat, m. id. G. (F.).

Fjäla-gulv, n. brädgolf. Sk. D. fjelegulv.

FjäLe-flage, f. brädskifva. Sk. (Ox.).

Fjälsla (ipf. -slo), v. a. brädslå. Bl. (Lister),

Fjöla, v. a. 1 förse med pannbräde; om
stångliga tjurar. ”Tjuren ä så onalig, att ja får
fjölan”; deraf fjölad, p.p. försedd med pannbräde.
Sm.,kl.

Fjöl-bre(d), adj. bred öfver rygg och stuss,
men tunn. Ög.

Kara-fjel, f. hylla för kökskärl. Sk. (Ing.).

Kavel-fjäl, f. manglebräde med handtag.
Sdm.

Panne-fjöl, f. det smala bräde, som sitter
öfverst vid främre delen af en väfstol för att
fasthålla sidostyckena. Sk. (Ox.).

Sängfjöl, f. sängbräde. Kl.

Vagnsfjöl, f. vagnsbräde. Kl.

Fjälla, v. n. 1 snöa. ”Dä fjällar på
dugtiga tag”. Vm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free