- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
101

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DRÅ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DRÅGAN (def. -ne), f. hösåta, höhvolm,
sammanräfsadt hö. Jtl. Af sv. draga, v. a.

DRÅJMER, m. 1) drömmare; 2) tanklös, lat
menniska. G.

DRÅLL, m. sista garnet i räckan ("raii") då
det står i sjön. G. Jfr raii.

DRÅP, s. dräpa, drypja.

DRÅSA 1, v. n. 1 1) löpa, springa tungt.
"Dråsa sta". Ög., kl. "Dråsa i väg". Nk.; 2) dråsa te,
dråsa sta,
företaga sig något med skyndsamhet
eller på slump. "Dråsa sta å gifta sej". "Dråsa
te å skjuta". Nk. Jfr drösa 2.

DRÅSA 2, s. drösa 2.

DRÅSE, s. drösa 2.

DRÄBBLA, v. a. 1 ovårdsamt handtera våta
varor i hushållet. Slaska bort, id. Sdm.

DRÄGA, drägsle, drägt, s. draga.

DRÄKKJA, s. drekka.

DRÄLLA (drall, drullit), v. n. 1) falla ned;
af trötthet, vanmagt falla. "Han va så trött att
han drall". Sk. hl. bl.; 2) falla i sönder, gå i kras.
Sk, "Drälla i tu". Bl. Drälla (ipf. drall, sup.
drällt). Hl.; 3) falla hoptals. "Uhyran dräller
å’en". Sm., bl.; 4) långsamt och oskickligt gå till
väga, vara försumlig, långsam. "Komma
drällandes; drälla te väjs". Ul., sdm.

Drallta, v. a. 1 tappa efter sig litet här och
der, spilla. Hs. (Db.; ej mycket brukligt). Drallt
(ipf. -tä). Vb.

Drälla (drällde, drällt), v. a. låta af
vårdslöshet något falla, tappa efter sig, spilla, slarfva
bort, mista. Åm., vm., sdm., nk., ög., kl. "Du
drällar mä säa så du ha’l assinte mä te kvarna".
Nk. Drälla (ipf. drall), id. Hs. Dräll [ää]
(ipf. -lä), id. "Drääll ätter hö, når man la(d)a",
tappa efter hö, när man kör in (hö) i ladan.
Nb., vb. Jfr bay. trielen, v. n. spilla, slå ut
(Schmeller 1, 488); fn. dralla, v. n. släpa sig
fram bak efter någon. Ihre (Gl. 1, 347) anser
att drälla, ursprungligen betyder droppa:
stillare, och att det är freqventativum af drypa,
likasom krälla af krypa.

Drällt, m. den som gerna tappar bort.
Vb.

Drällta, v. a. 1 spilla, tappa efter sig. Nb.,
mp., dl. (kring Falun). Drällt (ipf. drälltä, sup.
drällt), v. a. tappa bort, förlora, litet här, litet
der. Vb. (Freqvent.).

DRÄMMA, s. dremma.

DRÄNG, m. 1) eg. tjenstedräng. Riksspr.; 2)
medhjelpare, biträde. "Prostens dräng", prostens
medhjelpare, komminister. Kl. "Landtmäterns
dräng", landtmätare elev. Vl. (Elfd.); 3) ogift
karl, ungkarl (af bondeståndet). S. Sk. Fsv.
drænger, drenger, m. a) tjenare (konungs eller
enskild persons). S.S. 1, 115: "diæfwlin oc hans
drængia"; b) tapper, kraftig man, kämpe. Didr. af
B. 107, 117, 126; c) pilt, gosse. Didr. af B. 55,
57; drængelika, drengeliga, adv. djerft, manligt
S.F.S. 5, 125; drængliker, adj. manlig. S.S. (Karl
Magnus); drængskaper, m. manlighet, hjeltemod.
VGL.; fn. drengr, m. a) yngling; b) tjenare
(konungs eller enskild mans); c) tapper, behjertad
man; d) bonde. (Egils.); drengliga, adv. tappert;
drengligr, adj. tapper; drengskapr, m. manlighet;
n. dreng, m. a) tjenare; b) ungkarl, vuxen och
ogift mansperson; nfris. dräng, drieng, a) tjenare;
b) ungkarl. (Outzen, 49).

Drängarätt, m. sämre kost, husmanskost.
Sm.

Drängsol, f. måne. "Drängsola ä oppe nu".
Kl. (Stranda).

DRÄNGA, v. n, må illa, hafva småondt. "Han
gar u dränger". G. Drängna, v. n. id. "Ga u
drängna". N. G. Jfr fn. drengja, v. a. göra trång,
draga tillsamman; þraungr, adj. trång.

Drängsjaukä, f. hängsjuka., G.

Drängusjaukur (f. -k, n. -kt), adj. hängsjuk.
G. (F.).

DRÄNKA, v. a. & n. 2 para sig; endast om
tam sjöfågel, såsom gäss och ankor. Nk. D. dial.
drænke, id. (Slesvig); jfr dl. dräkkja, v. a.
dränka: submergere; fn. drekkja; fe. drencan, id. I
jutländskan förekommer drekke, v. n. med samma
betydelse om hönstuppen: "E kok drekker e höns".
(Mlb., D.L. 82).

DRÄPA (pr. dräpur, pl. dräpe, ipf. drap, pl.
drapu, sup. dräpi), v. a. 1) slå. G. Dräpa el.
dräp (ipf. drap, sup. dräpä, dripi, dreppä el.
drippi), slå ihjel, dräpa. Vb., nb. Dräpa (dröp,
dräpt),
slå till. "Dräpa te’n". Bl. Dripa sta
(ipf. drep sta), id. Hs. (Bj.); 2) förderfva, skämma,
förlora. Hs.; 3) döda, dräpa. Dräpa el. drepa
(pr. dräp, pl. dräpum, ipf. drap, pl. drapum, sup.
dräpi). Ö. Dl.; 4) träffande tillrättavisa. I denna
sista betydelse med svag böjning. "Han dräpte
honom mä hans egna ord". Hl., m. fl. Fn.
drepa (drap, drepit), v. a. a) slå, piska, gifva hugg;
med accus.: "drepa e-n stöngu meðal herða", gifva
någon ett slag med en stång mellan skuldrorna.
S. E. 1, 310, 2; b) döda; c) vidröra; med dat.:
"drepa hendi å kampa", fsv. dræpa (drap,
dræpit),
v. a. döda; n. drepa, v. a. a) döda: b)
skada, förderfva. Den urgamla betydelsen: slå är
försvunnen i norska munarterna och lefver endast
qvar i dribb, m. stöt, slag; dribba, v. n. stöta,
slå emot något; fe. drëpan, slå; fht trefan (ipf.
traf); nfris. drepe (Outzen, 48); ns. drapen, id.
(B. W. B. 1, 239); e. drub, att prygla; jfr moes.
draban, v. a. att hugga; skr. drp att plåga, slå;
trh, att dräpa; arab. daraba, att slå.

Dryp, m. örfil. Hs. (Db.). Nht. draf, m.
stöt, slag. (Grimm, wb., v. draf); fe. drep,
slag. (Beow.); nfris. dreep. (Outzen, 48); ffris.
dropa, id. (Richthofen, 694}.

Drypa te, v. a. 2 slå till någon hårdt och
ovarsamt. Hs.

Dråp, m. klumpen på tröskeslagan; den med
en tjock klump i ändan försedda rörliga käppen
på en slaga. Ög.

Slagdråp, m. den delen af en slaga,
hvarmed säden uttröskas. Kl. (N. Tjust), sm. (S.
Vedbo). Drapel, slagdrapel, m. Nk. Jfr fn.
völr, m. käpp. S. drump (dremma, drämma).

DRÄTT, drätta, drättadug, drättsoxe, s. draga.

DRÄUS 1, s. dryna 2.

DRÄUS 2, s. drus.

DRÄVI el. drävj (def. drävja), f. sumpigt ställe
på en myra, sumpig myra, en liten
"myrsänka". Vb.

DRÄVLING, s. draiva.

DRÖFTA 1, v. a. 1 rensa, rengöra (säd och
gryn) från agnar och skal genom skakning; genom
skakning rensa det finare mjölet från det gröfre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free