Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DIM ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dampen, adj. fuktig; om rum. Sk. (Bara),
bl.; damped. Sk. (Ox.); dómpen. Sk. (Ing.).
dómped. Sk. (Onsjö, N. Åsbo). Nht. dampfig,
dämpfig, vaporosus, vapidus; holl. dampig, id.
Dimba, f. ånga, imma;. töcken. Dl. (Elfd.);
dumba, f. Dl. (Våmh.); dómba, f. Dl. (Nås).
Fsv. dimba, f.; fn. dumba, f.; lit. tamsa; serb.
tama, id.; ryss. tumán, töcken; skr. tema, m.
ånga, fuktighet; d’umikâ, f. töcken.
Dimbun, dumbun, adj. dimmig. Ö. Dl.;
dómbut, adj. n. dimmigt. Dl. (Nås).
Dimmer, adj. 1) mörk; 2) dyster. Detta
uråldriga ord qvarlefver i våra munarter i de
deraf härledda orden dimmeldarna, dimmelonsda,
dimmultisda, dimmulviggo, dymling, dömmel,
dömmern. Ordets språkfränder äro ej få; vi
anföra några deraf. Fn. dimmr, adj. mörk;
dymmr, id. Sólarljoð, stroph. 13. (Sæm. Edda);
dimma, v. imp. mörkna, blifva mörkt;
dimmleitr, mörklagd; dumbóttr, id.; n. dim, dym, dum,
dunkel, något mörk; dimast, dymmest, blifva
dunkel; dimøygd, dimsynt, svagsynt; fe. dimm,
mörk: ”deóp and dim”. Cædm. 7, 12: ”on þis
dimme hol”. Boeth. 2; dimlîc, mörk: dimness, f.
mörker; dimmjan, âdimmjan, fordimmjan, v. a.
förmörka; dimre, mörk; e. dim, mörk, dunkel;
ffris. dim, mörk. (Richth. 687); fht. timbar,
timbari, mörk, dunkel: obscurus, caliginosus;
timbarî, f. dunkelhet: caligo; nahttimbari, f.
nattmörker; timbaren, blifva dunkel. (Graff 5, 428):
demar, m., demarunga, f. dagning: crepusculum.
(L. c. 5, 141); mht. demere, f. id.; timber,
mörk; swz. dimmer, id. (Stalder 1, 283); nht.
dimper, a) mörk; b) dyster; dämmerig,
subobscurus; dämmer, m. crepusculum; schwab.
diemer, dumper, dyster; om vädret. (Schmid 127);
österr. tîmber, id.; gael. deimh, tenebrosus,
celatus; fin. tumma, dunkel, icke klar; tummawa,
något dunkel; tummehdan, förmörka; tumpura,
tymperä, dunkelfärgad; esthn. tummika,
subobscurus (colore); ryss. témno, mörk, dunkel; nygr.
ϑαμβὸς, id.; æthiop. damana, att vara mörk
och med skyar betäckt. (Hb. 364); pers. tem,
mörk; skr. tama el. tamas, n. mörker, dunkelhet;
hindost. d’umlâji, dunkelhet; hind. timir,
mörker. Anm. Lat. tenebræ, f. mörker,
dunkelhet, är utan tvifvel ett med de ofvan anförda
beslägtadt ord. Isidori bekanta härledning af
tenebræ från tenere (”Tenebræ, quod teneant
umbras”) förtjenar tydligen ingen
uppmärksamhet.
Dimmeldarna, m. pl. dagarne i
dymmelveckan. Hl. Fsv. dymbildagar. SML.; fn.
dymildægur; fd. dimmeldave, id. (Elucidarius).
Dimmel-onsda, m. onsdagen i påskveckan.
Vm. Dymmleonsda. Hl. (Värö).
Dimmel-tisda, m. tisdagen i påskveckan.
Wormsö.
Dimmulviggo, f. dymmelvecka. Nuckö,
Wormsö. Fn. dymbilvika. (Hald.); isl.
dimbilvika. (Gislason, Dönsk Orðabók. 83).
Dompa, f. fuktighet (i rum). Sk. (Harjager).
Damp, m. Sk. (Ox., Vemm.).
Domt, f. en smula mjöl. ”Giv mäg ein
mjöl-dompt”. Vb.
Dumm, adj. 1) oredig (till sinnet), olustig,
tung. ”Dummer i huve”. tung i hufvudet. Nk.;
2) inskränkt till förståndet. Riksspr. Dummer,
id. Nk.; 3) stum, döfstum. Vb.,mp.,bl. Dumb. Dl.
I riksspråket förekommer ordet i det bibl.
talesättet: döf och dum. Fsv. dumbe, m. stum
menniska. S.S. 1, 43; fn. dumbi, dumbr, m. id.;
dumbaz, v. n. blifva stum, förstummas; moes.
dumbs, adj. stum. I andra götiska tungor
förekommer ordet med vidsträcktare betydelse: nht.
dumm, adj. a) inskränkt till förståndet, dum;
b) bedöfvad, förvirrad: ”der lärm macht einen
ganz dumm”; ”der kopf ist mir ganz dumm”,
likasom i nerkiskan; c) oklok, opassande; d)
vild, galen; e) döf; i denna betydelse dock ej i
fht. eller nht.; f) stum; samma betydelse i fht.,
fe., fris. och norska munarterna; jfr e. dumb,
adj. stum., tystlåten, to dumb, v. a. göra stum,
bringa till tystnad; dumbness, f. stumhet,
tystnad; fe. dumnyss, f. id.; hebr. ###, dam, att
vara tyst; g) förmörkad, beröfvad ljuset: ”der
kobalt ist dumm”, säges när glaset deraf ej blir
blått, utan svart eller brunt. Hit höra också
fn. dumbinn, dunkel, mörk till färgen; dumbóttr,
id. dumbu-litr, m. mörk färg; dumbúngr, m.
disig, töcknig luft; dumbúngsvedr, m. id. samt
dimmr och närbeslägtade ord som ofvan äro
anförda. I danska språket betyder dum äfven
dunkel, matt, utan glans, t. ex. ”hans øine
blive dumme”, hans ögon blifva dunkla, matta;
”en dum farve”, en färg utan glans; n. dum,
adj. dunkel, mörk, t. ex. om glas; h)
förderfvad, kraftlös: ”wo nun das salz thum wird,
womit sol man salzen”. (Matth. 5: 13, enl.
Luther); e. dumb: ”dumb arm”.
Dumming, m. en menniska, som hvarken
kommer sig före att tala eller svara. Vg.
(Vadsbo). N. duming, m. stum menniska.
Dumm-kulla, dumbkulla (pl. -lur), f. döfstum
flicka. Ö. Dl. Dumba, f. id. Dl. (Vänjan).
Dumm-rikk, m. dum, enfaldig menniska,
dummerjöns. Nk.,sdm.,vg. Ursprungliga
betydelsen torde måhända vara en dum hundvalp,
om man får antaga rikk såsom diminutivum af
sv. rakka, f. hynda; fe. räce, m. hund. Jfr
rakka 2.
Dummskola, f. skola (institut) för
döfstumma. Mp. Dumbskåjlu. Dl. (Mora).
Dumpin, adj. 1) matt, svag. Hs. Dompen,
matt, trött, olustig. Mp.; 2) svårmodig.
Dumpen. Hj. Detta dumpin, dompen el. dumpen är
eg. p. partic, af dimba (damb, dumbit), n. n.
utdunsta ånga, ryka, och betyder
ursprungligen betäckt, öfverhöljd af ånga, dunst, rök.
På samma sätt finner man i andra götiska
tungor ättlingar af detta märkliga starka verb i
bildlig mening användas med samma betydelse.
Såsom exempel härpå må följande anföras: nht.
dumpf, m. trångbröstighet, asthma; dumpf, adj.
a) eg. innehållande eller utbredande tryckande,
unken och skadlig dunst; b) dyster, bedröfvad,
känslolös; dumper, adj. a) dunkel, mörk; b)
dyster; österr., bay., schwab. dimper, adj. id.
(Höfer, Östreich, wörterb. 1, 167; Schmeller 1. 372;
Schmid 127, 147); e. dumperish, svårmodig; holl.
dompig, dyster.
Dymling, m. dumhufvud. Fl. (Öarne i
Qvarken).
Dymling, dömling, m. dymmelvecka.
”Dymlingen ä ingången”. Sm.,öl.
Dåm, adj. matt, svag, dof; om ljud. ”Dåmt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
