- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
46

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BOL ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


BOLL-UX, m. tjur. Dl. (Mora),hj. Jfr n. boll,
m. testikel. S. ball.

BOLM-, i sammansättningar Utmärker något
mycket stort. Jfr bål, adj. stor.

Bolmskalle, m. mycket stor skalle. Ul.

Bolmstark, adj. mycket stark. Ul.,sdm. D.
bom-stærk.

Bolmstor, adj. ofantligt stor. Dl,

Bolm-tistel, m. Circium lanceolatum. Ul.

BOLNÖT, s. bål, bol.

BOLSBUNA, s. buner.

BOLSTARK, s. bål 2.

BOLSTER, n. 1) eg. underdyna. Riksspr.
Bullster. Sm. Fsv. bulstær, m. dyna, (af bolgia, v.
n. intumescere); fn. bólstr, id.; d. bolster; jfr
dyna; 2) bjelke, hvarpå golfbräderna fastspikas;
deraf bólsterstókk, m. syll. Ög.─sk.; 3)
sammanfästade stockar, hvarpå sten, tat eller större tyngre
saker köras; deraf bolstervagn, m. en vagn med
dylikt bolster på. Hl. Gl e. bolster, ”the bed of a
timber carriage”. (Halliwel 1, 193).

BOLT, strykbolt, m. stryklod. Bl,sk. (N.Åsbo).
Nht. bolz, m.; fe. boltta; e. bolt; fn. bolti; d. bolt.

BOL-YXA, f. timmermansyxa. Sm. Bålyxe, f.
Bl. Fsv. bolöxe, f. bolyxa, som brukas till träns
fållande. SML. (af bol, m. trästam); fn. bolöxi.

BOMA-RÅTTA. f. ofantligt tjockt och fetlagdt
fruntimmer. Sk. (Skytts). Bómbarusja, f. id. Sk.
(Ox.). Jfr bommad. D. dial. bommerutte, f. id.

BOMBA, v. a. 1 ringa en klocka. Dl. (Mora).
Ordet brukas af barn. Bomm’, id. Vb. Jfr nht.
bommen, v. n. sonare, resonare; bommeln, v. n.
bombilare.

BOMBINA, f. bobin, redskap hvarpå garn
uppvindas till varpning. Bl Bómma, f. id. Sk.
(Luggude, N.Åsbo). S. bära 2. Jfr frans. bobine, f.
spole; bobiner, v. a. spola.

BOMMAD, adj. fast, solid; om feta kreatur.
”Hästen, kon, oxen ä bommad”. Kl,sm.

BOMS, bomsväv, s. bums.

BONA, bonad, boning, s. bo 3.

BONDE, m. 1) eg. bonde, jordegare: rusticus,
vir proprium fundum habens. Skriftspr.; 2) (gift)
man; så säger hustrun om sin man. Sdm.
(Sorunda). Fsv. bonde, bondi, m. a) bonde, jordegare;
b) (gift) man. S.F.S. 4, 325; 7, 115. Cod. Holm.
A. 27, f. 127 v. Didr. af B. 296. GL. Tref. tidh.
f. 142 v.; e) egare. SML.; fn. bóndi.

Bon(d)ablygr, adj. mycket tafatt, försagd.
Vb.

Bonda ut, v. n. 1 upphöra att vara bonde,
blifva utsuten. Sm.

Bondske, adv. på bondvis, bondspråket. Sm.

BONERA, v. n. 1 bo, hafva sin boning. ”Ja får
göra dä utan betalning, för ja bonerar der”.
”Hvar bonerar du nu?” S. Sk.

BONKA-LAG, n. 1) personer som äta ur
samma fat; 2) hvarjehanda gemenskap. Ög. Af bunke,
m. och lag, n.

BONNT, adj. högmodig. Nb. (Calix). Bunnt,
id. Nb. (Råneå). Jfr e. bonny, adj. munter; plump,
oskicklig.

BO-NOT, f. en liten not, som drages med 2
båtar. Sdm. (Ornö).

BONS, m. någonting som är rundt; säges om
stora runda saker. ”Dä va en bons”. G. D.
dial. bons, m. ”en tyk bons”, ɔ: en drøi,
undersætsig karl. (Mlb. D.L. s. 46); nht. bosseln, v.
kasta klot (vid kegelspel); mht. bôzen; ns.
boosseln (B. W. B. 1, 123), id.; bunnjes (Richey, Id.
Hamb.); bunsk (B. W. B.).

Bonsig, adj. stor, rund, åbäklig. G. (F.).

BO-PEL, n. husgeråd, lösörar. Sm. (Vestbo).
D. bopæl, boning.

BO-PIGA, f. fäbopiga. Mp. Fn. bú, n.
boskap.

BOR, m. borr: Nk.,sk.,hl. Bur, m. G. Fn., d.
bor, m. id. (af fn; bora, att borra).

Bóra (pl.-er), f. 1) borrhåla. Sk.,hl.; 2)
långt, smalt hål eller fördjupning. ”Sekken bóra
snärten gjorde; sekka bórer ja har fått i händerna”.
Hl. Fsv. bora, bura, f. a) borrhål. S.S. 1, 186.
Sv. Pr. K. f. 44. Iw. o. Gaw. 4548. S. Bernh,
f. 159 v.; ”lifsins træ ær ginom borath, badhe
qwistane ok bolin, i hwilka burur uthan thu
sæther thinna astundilsa føther, tha kant thu
ekke taka træsins frukt”; b) litet hål, öppning.
Sv. Pr. K. f. 108: ”ginom saldzsins boro”,
genom sållets hål; fn. o. n. bora, f. ett smalt
hål.

Buren, m. def. bulnad under fotbladet, som
anses härleda sig deraf att man trampat der
någon nyss förut borrat med en käpp eller
surrat omkring på klacken; anses botas genom att
borra ofvanför bulnaden afvigt med nafvare. G.
Jfr naverborr.

Burår, f. pl. borr-spån, det som följer med
borren ut vid borrningen. S.G.

Båren, m. def., bårhällta, f. en sjukdom i
kreaturens klöfvar, hvilken tros uppkomma, då
kreaturen gått öfver ställen, der menniskor
arbetat på vissa af allmogen helighållna dagar,
såsom niondedag jul, "dömmelonsdag" m. fl.
Kl,sm. Bårhällta, f. id. Ög.

Kisebóra, f. kindgrop. Sm.

Kull-bóra, f. öppning för träckens utgång
hos fiskar. Hs. Jfr fn. kyllir, m. uter, culleus.

Näsebora, f. näsbor. I flera munarter, enl.
Rdq. 2: 216. N. nasebora, f.; d. næsebor.

Spe-bur, m. liten borr. G. (F.).

BORD, n. bräde på ömse sidor om kölen; deraf
tvebörding, m. som har 2 bord; trebörding, m.
som har 3 bord o. s. v. Hs. (Ihre). Jfr bol 3.

BORDA, f. smalt sammetsband till att sy på
kläder eller till hårprydnad för ogifta fruntimmer.
Sk.,hl.,bl. Bóra, f. Sm. Fn. bordi, m. bräm;
fe. borda; nht. borte, f.; n. bora, f. bård,
band, frans. bord; ryss. bort, bård, bräm.

BOR(D)AS, v. d. 1 bordsättas, t. ex. vid
bröllop och andra gillen, då de närmaste slägtingarne
anvisas de förnämsta platserna, allt under
mycket krusande. Sk.,hl.

BORDHEDER, bórdhajder, m. eg. bordets
heder; smörtallrik. N. G.

BOR(D)SKRAV, n. bordskifva. Sk. (Ing.).

BOREDA, f. husgeråd, bohagsting. Vg.
Borede, boraje. Sm. (Vestbo). Borea, f. Bl. Boree,
n. a)id.; b) persedel, stycke. ”Du ä ett ledt boree”.
Ög.

BOREN, adj. född. Sm. Fsv. borin, boren,
buren,
a) född. GL.; b) beslägtad. UL. (eg.
p.p. af bæra, v. a. föda); fn. borinn, född; e.
born. Anm. Boren brukas stundom i
skriftspråket i den gamla betydelsen, t. ex. boren
adelsman,
adelsman född; för öfrigt i sammansättning:
friboren, högboren, välboren, högvälboren.

BORGER, borg, adj. 1) stark, rask, fullvuxen.
”Han ä en borger karl”. Hs.,ul. Berg, id. ”Jö

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free