Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 september. Jag har läst sista häftet av fru
Bååth-Holmbergs »Carl XV». Författarinnan har velat för
eftervärlden teckna den avlidne monarkens liv och
handlingar i fördelaktigt ljus och har för detta ändamål
använt sig av såväl officiella källor som privata
meddelanden. Något egentligt nytt, åtminstone för mig, har hon
icke presterat, men trots åtskilliga, mindre väsentliga
misstag kunna de uppgifter hon samlat bliva av intresse för
forskare. Den politiska roll, som denne monark velat
spela under danska frågan och som motarbetades av hans
kloka lagliga rådgivare, söker fru B. att framställa
såsom ett uttryck för den dåvarande stämningen hos svenska
folket, men den var snarare framsprungen av konungens
personliga åtrå att vinna krigsära och ryktbarhet. Även om
han lyckats under sin spira förena Danmark och
Schleswig, skulle fördelen härav för Sverige varit ganska
tvivelaktig. Ett deltagande i kampen hade blott medfört
ekonomiskt obestånd för oss. Det hade fordrats en Cavours
klokhet för att lyckas draga sig ur spelet med verklig
framgång. Själv saknade konungen nödig eftertanke och lät
hänföra sig av ögonblickets ingivelse, endast seende
sakernas ljusa sidor. Så var även förhållandet beträffande
hans tilltänkta giftermål med Viktor Emanuels
naturliga dotter; han såg i perspektiv hennes 16 miljoner,
trodde sig se ett helgon, då han betraktade hennes sköna bild
(i fotografi), men tänkte ej på den motvilja, ett sådant
giftermål skulle väcka i landet. Fru B. talar om ett brev
från dåvarande justitiestatsministern Adlercreutz,
adresserat till den sjuke konungen i Aachen, och däruti han
allvarligen varnas för ett dylikt steg. Om kungen mottagit
ett sådant brev är mig obekant, ingen av hans
följeslagare i Aachen vet något därom. Min tro är, att
giftermålet endast gick om intet genom Carl XV:s död. Fru B.
nämner åtskilliga gånger med välvilja min ringa person.
Jag har jämte mina tacksägelser för själva boken sänt
henne en akvarell över Arildsläge, där hon lärer vistas
emellanåt.
september. Kungen, som i går återkommit från en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
