Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han bestod den efter kärlek längtande frun, var, enligt
hans svärmor fru Thyselius’ försäkran, att han då och då
dunkade henne i ryggen. L. hade henne såsom en
pryd-nadspjäs i sin salong och därmed punkt. Att under
sådana förhållanden den firade damen ej förblev alldeles
döv för andras hyllning är ju naturligt. En italiensk
artillerikapten, en ofta sedd gäst i huset, tillät sig skriftligen
uttrycka sin brinnande kärlek, och i hennes svar ingav
hon honom förhoppningar, dock med det uttryckliga
villkoret, att han förband sig till giftermål med henne. I
sådant fall vore hon villig skilja sig från sin nuvarande man.
Kaptenen, vars avsikt ingalunda varit att binda sin
framtid vid henne, fann detta brev så naivt, att han hade den
ogrannlagenheten visa det för sina vänner på klubben.
Greve Fredrik Wachtmeister, då attaché vid legationen i
Rom och medlem av denna klubb, fann för gott att
tillrättavisa kaptenen för hans indiskretion — därav en duell,
varvid W. sårades i armen. Saken väckte stort uppseende
i den heliga staden, och den roll den äkta mannen spelade
i affären gjorde honom så ridikyl, att han sedermera ej
förmådde återvinna sin ställning. Då han förra året
uppnått 6 5 år, satte regeringen honom på pensionsstaten, och
hans första steg blev att skilja sig från sin fru, såsom
numera för honom fullkomligt överflödig. I Mentone
råkade jag flera gånger Lindstrand, som ivrigt begagnade
dessa tillfällen för att urladda sin bitterhet mot
vederbörande i Sverige, som avsatt honom från en ministerpost,
där han ännu i många år kunnat utöva en gagnande
verksamhet. Vidlyftigt redogjorde han också för de stora
tjänster, han gjort sitt land både i Spanien och Italien. Här
promenerar han ensam i en luggsliten svart redingot och
förefaller att ha oändligt ledsamt. I Sverige kan han ej
leva, ingen konversation är där möjlig, ty allmänna
politiken intresserar där ingen, klimatet är dessutom olidligt,
regeringen utan hållning o. s. v.
Vid måltiderna på Hotel Alexandra ha W. och jag fått
vår plats vid ena ändan av hästskobordet, där det fåtal,
som ej tillhör England, är samlat, de flesta skandinaver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
