Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början af slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppväcka de goda instinkter som der slumrade, samt att
kraftigt motarbeta hennes nyckfulla, ombytliga och något
egoistiska lynne; men Gerda hörde till dessa svaga
naturer, som måste hafva någon vid sin sida som leder
dem, hvilka, öfverlemnade på egen hand, eller under
inflytande af dåliga ingifvelser, äro skapade att gå sin
egen undergång till mötes. De äro ingenting igenom
sig sjelfva, utan allt igenom den, som beherrskar dem.
Baronens sätt att vara emot Alva blef äfven med
hvarje dag vänligare, och ofta förekommande. Han
hade gått så långt i nedlåtenhet, det han beviljat Gerdas
bön, att Alva skulle få kalla henne för du; hvilket
ansågs för något så oerhördt, att alla förvånades
deröfver.
Det är åter Maj. Gerda och Alva promenerade i
parken.
— Såg du att pappa fick tvenne bref; det ena var
från Herman, jag kände igen stilen. Han kommer hit
vid midsommartiden, skref han sist. Men hvad kan
han nu skrifva om? Jag brinner af otålighet.
— Men, Gerda! hvarföre med så full säkerhet
öfverlemna dig åt ett hopp, som du inte vet om det kan
blifva verklighet? Hvarföre icke lyssna till mina
varningar? Tänk om din far icke gillar din kärlek eller
har andra planer för din framtid. Tro mig, du borde
ibland tänka på hvad jag så ofta sagt dig; ty hvilket
förfärligt uppvaknande för dig, om alla dina luftslott
skulle ramla.
— Åh, det hörs att du icke känner pappa. Han
vill endast min lycka, det har han så ofta sagt.
Aldrig skall han tvinga mitt hjerta till hvad det finner
motbjudande. Nej, nej! han kommer att göra allt för
befordrandet af min förening, då han får veta att jag
endast med Herman kan blifva lycklig.
— Gud gifve du icke bedrog dig; men jag fruktar
dock att du gör det, — svarade Alva suckande.
Här blefvo de afbrutna. En betjent kom ifrån
baronen och kallade Gerda till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
