Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
780 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
släppas, som i verlden hafva trott, att hela himlen är ett
enda paradis, emedan det kallas paradis, och som ha
danat sig den föreställningen, att det efter döden är en
fullkomlig hvila från allt arbete, samt att denna hvila icke
består uti annat än att andas välluster, vandra på rosor,
fäg-nas af de ljufvaste drufvos after, fira högtidliga dryckeslag,
och att man kan njuta ett sådant lif endast i ett himmelskt
paradis. Ledsagade af ängeln sågo de en stor mängd af så
väl gubbar som ynglingar och gossar och äfven qvinnor och
flickor, som sutto tre och tre, och tio och tio samman på
rosengårdar och bundo kransar, med hvilka de skulle pryda
gubbarnes hufvuden, ynglingarnes armar och gossarnes bröst;
andra pressade must ur drufvor, körsbär och vinbär i bägare
och drucko med festlig glädje; somliga förnöjde sig med att
insupa dofter som utdunstade och spriddes af blommor,
frukter osh välluktande blad; somliga sjöngo ljufva sånger, som
smekte de närvarandes öron; somliga sutto vid källor och
ledde springåderns vatten i åtskilliga former; somliga gingo
omkring, samtalade och skämtade; somliga gingo in i små
trädgårdshus för att lägga sig på soffor - och dessutom flere
andra paradisiska nöjen. Sedan de hade sett detta, förde
ängeln sina följeslagare genom kretsgångar hit och dit, och
sist till några, som sutto i en den skönaste rosengård,
omgifven af oliv-, pomerans- och citronträd, och som lutande
höllo sina händer under kinderna under sorg och gråt.
Ängelns följeslagare tilltalade dessa och sade: »Hvarför sitten I
så bedröfvade?» De svarade: »Det är nu sjunde dagen
sedan vi kommo in i detta paradis; då vi inträdde syntes vårt
sinne likasom upplyft till himlen och inlåtet i dess fröjders
innersta sällheter, men efter tre dagars tid började dessa
sällheter att afmattas, så att vi förlorade all lust dertill och
slutligen blefvo känslolösa för dem. Då nu våra inbillade
fröjder sålunda blefvo omintetgjorda, fruktade vi att förlora all
vårt lifs njutning och hafva blifvit tveksamma med hänsyn
till den eviga lycksaligheten, om det finnes någon
lycksalighet eller icke. Sedan ha vi ströfvat omkring på gångar och
öppna platser för att söka porten, der vi gingo in, men
vi irrade i kretsgång. Vi frågade dem vi mötte.
Några sade, att det var omöjligt att finna någon port, emedan
denna paradisiska trädgård är en vidsträckt labyrint, som är
eå beskaffad, att den som vill gå ut, kommer längre in, »och
derför», tillade de, »masten I blifva här i evighet. I ären
nu midt uti trädgården, hvarest alla fröjder äro samlade».
Vidare sade de till ängelns följeslagare: »Här hafva vi nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
