Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
644 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
andar förmedelst kärlekens böjelser är så nära, att om den
skulle brytas och de således blefve åtskilda, skulle
menniskorna genast falla i vanmagt, och om förbindelsen icke
åter-stäldes, så skulle menniskorna gifva upp anden. Då det
säges, att menniskan blifver andlig medelst pånyttfödelsen, så
menas dock icke, att hon blifver andlig så som en ängel i
sig är, utan att hon blifver naturligt andlig, d. v. s., att det
andliga är inuti hennes naturliga menniska, likasom tanken
är i talet och viljan i gerningen; ty då den ena upphör,
upphör äfven den andra. På samrna sätt är menniskans ande
uti allt, hvad som sker i kroppen, och det är anden som
drifver det naturliga till att göra, hvad det gör, ty det naturliga
är i sig sjelft betraktadt blott passivt eller en död kraft, men
det andliga är verksamt eller en lefvande kraft, och det
passiva eller den döda kraften kan icke verka af sig sjelf, utan
måste drifvas af det verksamma eller den lefvande kraften.
Emedan menniskan beständigt lefver i gemenskap med den
andliga verldens invånare, så blifver hon också genast då hon
går ut ifrån den naturliga verlden införlifvad bland sina likar,
med hvilka hon hade varit i samfund i verlden. Deraf
kommer det, att det förefaller hvar och en efter döden, som
om han ännu lefde i verlden; ty då kommer han i umgänge
med dem, som äro honom lika med hänsyn till sin viljas
böjelser, och då känner han dem på samma sätt som fränder
och vänner känna de sina i verlden. Det är detta som
menas i Ordet om dem som dö, att de samlas till de sina. Häraf
är det nu klart, att en pånyttfödd menniska är i gemenskap
med himlens änglar, och en icke pånyttfödd rned helvetets
andar.
608. Man bör veta, att det gifves tre himlar, att dessa
äro sins emellan åtskilda efter de tre graderna af kärlek och
visdom, och att menniskan alltefter pånyttfödelsen är i
gemenskap med änglar från de tre himlarne, och det är på
grund häraf som ock menniskosinnet är åtskildt i tre grader
eller ängder, alltefter himlarne. Men om dessa tre himlar
och om deras åtskilnad alltefter de tre graderna af kärlek
och visdom kan man se i verket om Himlen ocli Helretet, n. 29,
o. f., och äfven i den lilla af handlingen om Gemenskapen
mellan själen och kroppen, n. 6, 17. Här skall endast med
någon jemförelse upplysas, hurudana de tre graderna äro, efter
hvilka de tre himlarne äro åtskilda. De äro likasom
hufvudet, kroppen och fötterna hos menniskan, ty den öfversta
himlen utgör hufvudet, den mellersta kroppen och den
lägsta fötterna, emedan hela himlen är inför Herren såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
