Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM OMSKAPELSE ETC. 641
den öfversta den himmelska. Förmedelst pånyttfödelsen
upplyftes menniskan från den lägsta ängden, som är den
naturliga, till den högre, som är den andliga, och medelst denna
till den himmelska. Att sinnet har dessa tre ängder, skall
visas i följande artikel. Häraf kommer det, att en icke
pånyttfödd menniska kallas naturlig och en pånyttfödd
menniska andlig. Häraf kan man också inse, att en pånyttfödd
menniskas sinne är lyftadt till den andliga ängden och der
ifrån det öfre ser det, som föregår i det lägre eller naturliga
sinnet. Att en nedre och en öfre ängd är i menniskosinnet,
kan hvar och en med någon uppmärksamhet på sina tankar
se och erkänna, ty han ser hvad han tänker och säger derför,
att det och det har han tänkt, eller det och det tänker han,
hvilket icke kunde ega rum, om det icke vore en inro tanke
som kallas förnimmelse, och som skådar in uti det lägre,
som kallas tanke. När en domare hört eller läst de skäl,
eoin en sakförare vidlyftigt anfört, samlar han dem tillhopa
till en enda åskådning i sitt sinnes öfre ängd, således till en
allmän föreställning, och derefter sänker han sin syn till den
lägre ängden, som är den naturliga tankens, och ordnar der
alla anförda skäl samt afkunnar utslaget och dömer enligt
<let begrepp han i den öfre ängden gjort sig om saken.
Hvem vet icke, att menniskan kan i ett ögonblick eller två
tänka och sluta hvad hon icke förmedelst den lägre tanken
kan uttala på en timmes tid? Detta är anfördt på det man
må veta, att menniskosinnet är deladt i lägre och högre
ängder.
604. Hvad den nya viljan angår, så är den öfver den
.gamla viljan i den andliga ängden, likaså det nya förståndet,
det senare med den förra, och den förra med det sednare;
i nämda ängd förbinda de sig och skåda samfäldt in uti
den gamla eller naturliga viljan och förståndet samt
ordna allt der till lydnad. Hvem kan icke inse, att om uti
menniskosinnet vore blott en ängd, och om det onda och
det goda, det falska och det sanna der skulle
sammanbrin-gas och blandas med hvaranda - en sammanstötning då
ni åste ske, likasom om man släppte tillsamman i en håla
vargar och får, tigrar och kalfvar, hökar och dufvor? Hvad
annat kunde blifva följden deraf än ett grymt slagtande,
emedan de väldiga rofdjuren skulle sönderslita de menlösa
husdjuren? Derför har det blifvit så anordnadt, att allt det
goda med sitt sanna skulle samlas till den öfre ängden för
att i trygghet kunna ega bestånd samt hindra angrepp,
och äfven med kedjor och andra medel kufva och sedan
Den San. Kr. Ed. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
