Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN FRIA TILJAN. 565
kärlek. Men likväl håller Gud beständigt med sitt finger
på visaren öfver vågen och modererar, men våldför aldrig
den fria viljan medelst tvång. Icke kan ett träd emottaga
något, som solens värme inför genom roten, om det icke
ljummas och värmes i alla sina minsta fibrer; icke heller
kunna beståndsdelarne uppstiga genom roten, om icke alla
dess trådar, på grund af den emottagna värmen, äfven gåfve
ifrån sig värme och sålunda bidroge till öfvergången.
Sammaledes förhåller det sig med menniskan på grund af den
lifsvärme som hon emottager ifrån Gud. Men menniskan är
deruti olik trädet, att hon känner denna värme såsom sin
egen, fastän den icke är hennes egen. Men för så vidt hon
tror, att den är hennes och icke Guds, så vida emottager
hon lifvets ljus från Gud, men icke Hans kärleksvärme, utan
värmen af kärleken från helvetet, och emedan denna värme
är grof, så förstoppar och tillsluter den redskapets finare
förgreningar, likasom det orena blodet förstoppar de härrörs
kärlen i kroppen. Så gör menniskan sig sjelf från ett andligt
till ett blott naturligt väsen. Menniskan har fri vilja på grund
deraf, att hon känner lifvet i sig såsom sitt eget, och Gud
lemnar åt menniskan att tänka så, på det att det må uppstå
förbindelse med Honom; men en sådan förbindelse är icke
möjlig, om den icke är ömsesidig, och ömsesidig blifver den,
då menniskan handlar af frihet alldeles likasom af sig sjelf.
Om Gud icke hade lemnat åt menniskan en sådan känsla,
skulle hon icke vara menniska, icke heller hafva evigt lif;
ty den ömsesidiga förbindelsen med Gud gör, att menniskan
är menniska och icke djur, och den är äfven orsaken till att
hon efter döden lefver i evighet; den fria viljan i andliga
ting har denna verkan». När den onde anden hört detta,
aflägsnade han sig på något afstånd, och då såg jag i ett
träd en flygande orm, som kallas brännorm, och som räckte
åt någon en frukt af trädet. Jag gick då i min ande fram
till stället, och i stället för ormen såg jag en vidunderlig
menniska, hvars ansigte betäcktes af skägg till den grad, att
ingenting mer än näsan syntes, och i stället för trädet var
en brinnande eldbrand, och bredvid stod den onde anden, i
hvars sinne röken hade inträngt, och som sedan förkastade
tron på fri vilja i andliga ting. Plötsligen utgick en dylik
rök ifrån branden och omhvärfde dem båda, och då de
sålunda undangömdes för min syn, gick jag derifrån. Men
den andre, som älskade det goda och det sanna, och som
yrkade att menniskan har fri vilja i andliga ting, följde
mig hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
