- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
563

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM BEN FKIA TILJAN. 563

till mig, och såväl af deras röst som af deras svar
inhemtade jag, att de båda kunde fatta sanningar, erkänna det
fattade, och således tänka af förstånd, samt äfven kunde
bestämma förståndssaker efter behag, likaså viljesaker,
följaktligen att båda voro i eller hade lika fri vilja med hänsyn
till förnuft s s åker. Jag märkte vidare, att det på grund af
denna frihet i deras sinnen syntes något ljust, hvilket sträckte
sig ifrån den första synförmågan, som var förnimmelsens syn,
till den sista, som var ögats syn. Men då den, som älskade
det onda och det falska, skulle tänka, lemnad åt sig sjelf,
märkte jag, att likasom en rök uppsteg från helvetet och
utsläckte det ljusa, som var öfver minnet, så att det i denna
ängd hos honom uppstod ett tjockt mörker såsom midt i
natten: äfvenledes märkte jag, att röken tändes och brann som
en låga, hvilken upplyste den ängd, som i hans sinne var
under minnet, hvaraf han tänkte förfärliga falskheter, som
kommo af sjelfkärlekens onda. Men hos den andre, som
älskade det goda och sanna, då han var lemnad åt sig sjelf,
såg jag likasom en mild låga nedflyta från himlen och
upplysa den ängd, hvilken i hans sinne var ofvan minnet, och
äfven ängden nedom detsamma ända till Ögat; och ljuset
från denna låga glänste mer och mer i samma grad som han
af kärlek till det goda fattade och tänkte detsamma. Då jag
hade sett detta, blef det mig tydligt, att hvarje menniska,
antingen hon är god eller ond, har andlig fri vilja, men att
helvetet understundom utsläcker den hos de onde, och att
himlen upphöjer och tänder den hos de gode. Derefter
talade jag med dem båda, och först med den, som älskade
det onda och det falska, och då jag, efter några frågor om
hans öde, nämde fri vilja, blossade han upp och sade: »Ack,
hvilken galenskap det är att tro, att menniskan har fri vilja
i andliga ting! Hvilken menniska kan taga sig tro och göra
det goda af sig sjelf? Lärer icke presterskapet än i dag med
stöd af Ordet, att ingen kan taga något, om det icke gifves
från himlen, och Herren Kristus sade till sina lärjungar:
»Utan Mig kunnen I alls intet göra? Härtill lägger jag, att
ingen kan röra en fot, icke heller en hand till att göra
något godt, icke heller röra tungan till att tala något sant af
det goda; och derför har kyrkan förmedelst sina vise, gjort
den slutsats, att menniskan icke kan vilja, förstå och tänka
något andligt och icke ens lämpa sig till att vilja, förstå och
tänka det mer än en bildstod, en stock och en sten, och att
fördenskull tron inandas af Gud efter Hans godtfinnande,
emedan Han allena har den mest fria och obegränsade magt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free