Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MENNISKOKÄRLEK: ETC. 477
är närmare kioppens sinnen, ocli dess högre aflägsnare ifrån
dem. Menniskans sinne är så indeladt, emedan hon är
skapad till att vara ett andligt och tillika ett naturligt väsen,
och således för att vara menniska och icke djur. Häraf är
det klart, att en menniska, som ser verlden och sig sjelf i
främsta rummet, är en yttre menniska, emedan hon är en
naturlig menniska, icke allenast med hänsyn till kroppen utan
ock med hänsyn till sinnet, och att en menniska, som
betraktar i främsta rummet det, som hör till himlen och
kyrkan, är en inre menniska, emedan hon är en andlig
menniska såväl till sinne som till kropp. Orsaken, till att hon är
andlig äfven med hänsyn till kroppen, är den, att
hennes handlingar och tal utgå ifrån det högre sinnet, som är
andligt, genom det lägre sinnet som är naturligt, ty man vet,
att verkningarne utgå från kroppen, men att orsakerna,
som frambringa dem, komma från sinnet, och att orsaken
är allt uti verkningen. Att menniskosinnet är så deladt,
visar sig tydligen deraf, att menniskan kan förhålla sig såsom
hycklare, smickrare, skrymtare och charlatan, och att hon
kan hålla med, hvad en annan säger, och likväl i sitt hjerta
le deråt; det senare gör hon af det högre sinnet, men det
förra af det lägre.
421. Häraf kan man se, huru det skall förssås, att
kärlek och goda gerningar äro särskilda ting, likasom vilja det
goda och göra det, nämligen att de äro till formen skilda,
likasom sinnet som tänker och vill, och kroppen förmedelst
hvilken sinnet talar och handlar; samt att de äro väsentligen
skilda, emedan, såsom förut sagdt, sjelfva sinnet är skildt i
tvänne ängder, så att dess inre ängd är andlig och dess yttre
naturlig. Om derför gerningarne utgå ifrån det andliga
sinnet, så utgå de ifrån dess välvilja, som är kärlek, men om
de utgå ifrån det naturliga sinnet, så framkomma de ifrån en
välvilja, som icke är kärlek, ehuru den i den yttre formen
ser ut som kärlek; den är likväl icke kärlek i sin inre form,
och kärlek i blotta yttre formen företer visserligen skenet af
kärlek, men har icke kärlekens väsen. Detta kan belysas
genom jemförelse med frön i jorden. Af hvarje frö
uppväxer en telning, vare sig nyttig eller onyttig, allt efter
fröets art. Likaså förhåller det sig med andligt frö, som är
kyrkans sanna från Ordet; deraf bildas en lära, som är
nyttig, om den är bildad af äkta sanningar, men onyttig, om
.den är bildad af förfalskade sanningar. Sammaledes
förhåller det sig med kärleken af välvilja, antingen denna välvilja
&r för egen och verldens skull eller för vår nästa i trängre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
