Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MENNISKOKÅIIKEK ETC. 457
ken. 4, En menniska är i egenkäiiek, då hon föraktar sm
nästa i jemförelse med sig sjelf och anser honom för en
ovän, om han icke gynnar henne och vördar och högaktar
henne; ännu mer är hon i egenkärlek, om hon fördenskull
hyser hat till sin nästa och förföljer honom, och i en ännu
högre grad af egenkäiiek är den, som brinner af hat mot sin
nästa och traktar efter hans lif. Sådana älska slutligen att
utöfva grymhet. 5. Af jemförelse med den himmelska
kärleken kan man tydligen se, huru egenkärleken är
beskaffad. Himmelsk kärlek består deruti, att man för nyttans
egen skull eller för det godas skull älskar den nytta eller
det goda, som man kan göra för kyrkan, fäderneslandet,
men-niskosamhället och medborgarne; men den, som älskar dem
för sin egen skull, han älskar dem på samma sätt, som han
älskar sitt husfolk, emedan det tjenar honom. Häraf följer,,
att den som är i egenkärlek vill, att kyrkan, fäderneslandet,
menniskosamhället och medborgarne skola tjena honom, men
icke han dem; han sätter sig sjelf öfver dem och dem
under sig. 6. Vidare, så mycket någon är i den himmelska
kärleken - som består uti att älska nyttiga verksamheter
och goda gerningar samt att känna en hjertlig glädje vid
att utöfva dem - så mycket ledes han af Herren, emedan
det är den kärlek, hvaruti Han Sjelf är, och som kommer
från Honom. Men så mycket någon är uti egenkärlek, så
mycket ledes han af sig sjelf, och så mycket ledes han också
af sin egenhet, som icke är annat än ondt, ty det är menniskans
arf-onda, som består uti att älska sig sjelf framför Gud, och
verlden framför himlen. 7. Egenkärleken är ock så
beskaffad, att den - i samma grad, som man gifver den lösa
tyglar eller borttager de Utvärtes banden, hvilka äro fruktan
för lagen och dess straff, förlust af rykte, heder, vinning,
syssla och lif - i samma grad rasar fram med ett så
obe-gränsadt begär, att den icke allenast vill befalla öfver hela
jordens krets, utan äfven öfver himlen, ja, öfver Gud Sjelf;
för den finnes aldrig någon gräns eller någon ända. Sådan
åtrå eller lust ligger förborgad hos hvar och en, som är uti
eller beherskas af egenkärlek, ehuru det icke ofta blifver
skenbart för verlden, der de nämda tyglarne och banden hålla
honom tillbaka. Om oöfvervinneliga hinder komma i vägen
för någon af en sådan natur, då stannar han, och hans lust
likasom hvilar ända tills det blifver möjlighet att uppnå sitt
mål. Häraf kommer det, att den, som är i en sådan kärlek,
icke vet, att en så ursinnig, gränslös lystnad ligger
förborgad i hans inre. Att det likväl förhåller sig så, kan mar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
