Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TllON. 417
let, och häruti är an motsvarighet med förståndet. Slutligen
bestämmer hon sig till att göra nytta enligt lärdomar såsom
medel, hvilket skert medelst kroppens hendlingar, som kallas
goda gerningar. Andamålet frambringar sålunda genom
orsaker såsom medel verkningar, hvilka med hänsyn till sitt
väsen tillhöra ändamålet, med hänsyn till formen kyrkans
lärostycken och med hänsyn till utöfningen nyttorna. Så
blifver menniskan ett Guds tempel.
375. IL Att Kärlek och Tro äro blotta tankesaker och
tätt förgängliga ting, om de icke, när så ske kan, framträda
bestämt i gerningar och äro samman nti dem.
Har icke en menniska ett hufvud och en kropp, som
äro förbundna förmedelst halsen? och har hon icke i
hufvudet ett sinne, som vill och tänker, och i kroppen en magt, som
gör och utför hvad hon vill? Om då menniskan endast ville
väl eller tänkte af menniskokärlek, men icke gjorde väl och
utöfvade nyttiga gerningar såsom en följd af denna kärlek,
vore då icke menniskan såsom blott hufvud, och sålunda
såsom blott själ, hvilka allena utan kropp icke kunna bestå?
Hvem kan icke häraf inse, att kärlek och tro äro icke
kärlek och tro, då de endast finnas i hufvudet och dess sinne,
men icke i kroppen? ty de äro då likasom foglar som flyga
i luften utan någon ^viloplats på jorden, ja, de likna äfven
foglar, som icke hafva nästen, och som derför värpa i luften,
så att äggen falla på en qvist af något träd och derifrån
ned på jorden och krossas. Det gifves icke något i sinnet,
som icke öfverensstämmer med något i kroppen, och det som
stämmer öfverens med något andligt kan kallas dess
kroppslighet; när derför kärlek och tro endast finnas i sinnet, äro
de icke införlifvade i menniskan, och kunna då liknas vid
en luftmenniska, som kallas en vålnad, sådan de gamle
må-iade ryktet med lager omkring hufvudet och ymnighetshorn
i handen. Emedan nu sådana menniskor äro likasom
spöken (vålnader) och likväl kunna tänka, så måste de
nödvändigtvis uppjagas af fantasier, hvilka äro en följd af allehanda
spetsfundigheter, nästar såsom rörgräsen (vassrören) skakas
af vinden, medan snäckor ligga på sjöbottnen och grodor
qväka på vattenytan. Hvem kan icke inse, att sådant eger
rum, när man blott vet något ur Ordet om kärlek och tro,
men icke gör det? Herren säger ock: »Hvar och en, som hör
mina ord och gör dem, vill jag likna vid en förståndig man,
som byggde sitt hus på hälleberget; men hvar och en, som
hör mina ord och icke gör dem, skall liknas vid en dåraktig
Den San. Kr. Ed. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
