Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Det Guddomliga Vara, som är Jehovah - 24. 5. Att flertalet af gudar i gamla tider och äfven i närvarande tid icke uppkommit af annat än, att man icke förstått det Guddomliga Varat - 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på jorden, och hvars topp nådde upp till himlen och på
hvilken änglarne uppstego och der Jehovah stod öfverst, 1. Mos.
28: 12, 13. Helt annorlunda är det, när dessa kunskaper
fattas, eller då menniskan föraktar dem; då kan förståndets
upphöjande jemföras med en stege, som går ifrån jorden till
ett fönster i första våningen af ett präktigt palats, der
menniskor bo, och ej till fönstren af andra våningen, der andar
bo, än mindre till fönstren i tredje våningen, der änglar bo,
Derför har menniskan sitt tillhåll endast i naturens
luftkretsar och materiela ting, vid hvilka hon alltjemt fäster ögon,
öron och näsborrar, och af hvilka hon icke hämtar annat än
luftiga och materiela begrepp om himlen samt om. Guds Vara
och Väsen. Emedan nu menniskan tänker af dessa ting,
urskiljer hon ingenting om Gud, om Han är eller icke är, om
Han är En eller flere, och än mindre hurudan Han är till
sitt Vara och sitt Väsen. Derifrån har kommit flertalet af
gudar såväl i de gamla tiderna som äfven i närvarande tid.
25. Härtill vill jag lägga följande Minnesvärdighet. En
gång, då jag uppvaknat ur sömnen, föll jag i djup
betraktelse om Gud, och då jag såg upp, såg jag öfver mig på
himlen ett det klaraste ljus i oval form, och när jag fäste
blicken på detta ljus, vek det åt sidorna och fördelte sig till
omkretsarne, och se! Himlen öppnade sig för mig, och jag
såg härliga ting, och änglar, som stodo i ring på södra sidan
om öppningen och samtalade. Då jag nu innerligen
åstundade att få höra, hvad de talade, blef det mig gifvet att först
höra tonen, som var full af himmelsk kärlek, och sedan
deras samtal, som var fullt af vishet från denna kärlek. De
talade om den Ende Gud och om förbindelse med Honom, samt
om den deraf följande saligheten. De talade outsägliga ting,
af hvilka de fleste icke kunna uttryckas med ord i något
naturligt språk; men emedan jag några gånger hade varit i
sällskap med änglar i sjelfva himlen, och då äfven i lika språk
med dem - emedan jag var i lika tillstånd - så kunde jag
nu förstå dem, och af deras tal förstå något, som kan
begripligt uttryckas i ord af ett naturligt språk. De sade, att det
Guddomliga Varat är Ett, det Samma det Sjelfva och Odelbart.
Detta belyste de med andliga föreställningar, i det de sade,
att det Guddomliga Varat icke kan fördelas i flere, af hvilka
hvar och en skulle hafva Guddomligt Vara, och detta ändock
vara Ett, det Samma, Sjelfständiga samt det Odelbara, ty hvar
och en måste tänka af sitt Vara af sig, och särskildt genom
sig. Om detta Vara då äfven tänkte af de andra och
endrägtigt genom de andra, så vore det flere endrägtige Gudar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
