Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 3. Den fria författningens undergång (Konventets afslutning och Direktoriet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osammanhängande och föga lyckadt, och då en medlem af minoriteten
påminte honom om författningen, förlorade han tålamodet och
utropade, bortkastande all förställning: »Författningen! Ni
hafven kränkt den den 18 Fructidor, den 22 Floréal och den
30 Prairial; den kan ej rädda landet, ty ingen har aktning
därför» — ett visserligen ganska sant ord, men som illa
passade i dens mun, som var en af de första upphofsmännen till
denna kränkning. Majoriteten mottog emellertid hans tal
gynnsamt, och därpå begaf han sig, åtföljd af 4 grenadierer,
till »de femhundrades råd». Vid åsynen af soldaterna
uppstod här ett våldsamt tumult, och inför detta förlorade
Bonaparte fullkomligt sin själsnärvaro. Halft vanmäktig nedsjönk
han i armarne på en af sina följeslagare och befriades först
därigenom ur sitt pinsamma läge, att kommendanten i Paris,
general Lefébvre, i spetsen för en trupp soldater förde honom
ut ur salen. Rådet ville nu förklara honom i akt, men då
nedlade presidenten, som var Bonapartes broder Lucien
Bonaparte, sina ämbetsinsignier och lemnade, äfven han, med en
inbrytande soldatskaras tillhjälp salen. Alt berodde nu på
trupperna, som voro uppstälda utanför de femhundrades lokal.
Utkommen svingade sig Lucien upp på en häst, red fram till
fronten och uppmanade soldaterna att beskydda rådet mot den
minoritet, som därinne tyranniserade det och nyss hotat äfven
deras general »med sina dolkar». Soldaterna tvekade dock
ännu, men då riktade Lucien en dolk mot sin broders bröst
och svor att själf nedstöta honom, om han företog något mot
friheten. »Lefve Bonaparte», ljöd det nu från leden, och på
en vink af Napoleon inryckte under trumhvirflar en
afdelning grenadierer med general Murat i spetsen i de
femhundrades sal och utdref med fäld bajonett folkrepresentanterna.
På aftonen konstituerade sig statskuppens anhängare inom
de femhundrades råd, ett 50-tal personer, under Lucien
Bonapartes presidium såsom laglig församling och beslöto: att
direktoriet skulle provisoriskt ersättas med tre konsuler, nämligen
Sieyès, Roger-Ducos och Bonaparte; att 61 medlemmar af
den lagstiftande kåren skulle utstötas ur denna, samt att de
båda råden skulle åtskiljas till den 20 Febr. 1800 och under
tiden företrädas af ett utskott af 25 personer ur hvardera;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
