Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pröfva hvarje särkildt[1]. Med detta samt med sofismen, att
skräckväldet var nödvändigt för revolutionens räddning, sökte
de lugna sina samveten, men på längden upprördes äfven de
af det vansinniga mördandet, och slutligen kunde de ej undgå
att märka, det Robespierre blott sysselsatte sig och dem med
»sina misstankar, sin oro, sin skuggrädsla och sin politiska
galla», och att han, långt ifrån att med afseende på vare sig
förvaltningen eller kriget göra någon nytta, blott motverkade
deras sträfvanden[2]. De blefvo därför föga benägna att gå
hans ärenden, och redan kort efter Dantons död hade det
kommit till våldsamma uppträden mellan den styfsinte Carnot
och »triumvirerne», såsom han kallade Robespierre och dennes
enda fullt pålitliga anhängare inom utskottet: St. Just och
Couthon. Triumvirerne samt Collot d’Herbois,
Billaud-Varennes och Barère skötte den högre politiken, och af dem
tjänstgjorde de två sistnämde, liksom Robespierre, aldrig ens
såsom kommissarier. Billaud och Collot voro fullt ut lika
grymma som Robespierre, och hvad som med afseende på honom
kan anses såsom en förmildrande omständighet: att han leddes
af principer, gäller icke om dem. De voro »anarkiens
äfventyrare», despoter blott af smak och maktbegär, men just
härigenom blefvo de obenägna att underkasta sig en pedants välde,
och fiender till all slags idealism kände de blott förakt och
vedervilja för den nya religionen. Barère, »guilotinens
Anakreon», som af sin feghet förmåddes att använda sin
frasbildande förmåga till att försköna skräckväldets brott och
därför användes såsom utskottets vanliga rapportör, var alt
sedan girondens fall Robespierres kreatur, men det behöfdes
blott att lyckan skulle vända denne ryggen för att han skulle
vara färdig att öfvergifva honom.
Slutligen fans en man, som ej mer tillhörde
välfärdsutskottet, men genom sin verksamhet intog nästan samma
maktställning som dettas medlemmar: ledaren af
finansutskottet Cambon. Genom de kraf, som verkligheten stälde på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
