Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men följden af denna slags krigföring blef blott, att upproret
ännu mer grep omkring sig. I gränsarméerna fick anarkien
nu fritt spelrum. Äfven här nämdes ofta oduglingar till
generaler, och de, som visade något större förmåga, hindrades
i sina företag ofta af konventets eller krigsministerns
kommissarier, afsattes så snart de ådragit sig dessas eller någon
mäktig parisisk klubbledamots onåd och skickades då vanligen till
schavotten[1]. I själfva verket var landet så godt som
värnlöst mot den yttre fienden, och intet är falskare än det
påstående, med hvilket man sökt legitimera jakobinismens seger
och skräckväldet, nämligen att det var därigenom, som
Frankrike 1793 sattes i stånd att försvara sig mot det förbundna
Europa. Jakobinismens seger den 2 Juni försvagade tvärtom
landets motståndskraft genom att störta det i ett inbördes
krig, och dess fullständiga välde efter den 10 Juli hindrade
krigslågans begränsning samt bragte arméerna i upplösning.
Att skräcken skulle varit nödvändig för att förmå
fransmännen att försvara sig, är dessutom en skymf mot den franska
nationen och dess bättre icke sant. Det förhöll sig i stället
så, att officerarnes och soldaternas pligttrohet och entusiasm
voro så stora, att de t. o. m. förmådde öfverlefva och delvis
oskadliggöra de anarkiska skandalerna, och nationen
underkastade sig skräckregeringen icke emedan, utan i trots af
att denna var en skräckregering — därför att ingen annan
ledning nu stod att få. Visserligen är det sant, att de två
män, som under denna kris inlade de största förtjänsterna
om landets försvar, nämligen Danton och Carnot, båda voro
ifriga jakobiner, men att de uträttade hvad de gjorde, berodde
just på, att de hade egenskaper, som skilde dem från deras
partivänner. Den egentliga jakobinismens hela krigiska taktik
bestod i att uppbåda oerhörda massor och sedan bringa dem
i upplösning genom anarkien, och då jakobinerna i allmänhet
bemäktigade sig den ur revolutionens patriotiska hänförelse
framgångna tanken på massuppbåd till fäderneslandets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
