- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
455

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

feghet den ena segern efter den andra. Förgäfves sökte
Biron och hans underbefälhafvare, hjälten från den 10 Aug.:
Westerman, som människa en usling[1] men en dugtig soldat,
åvägabringa en bättre anda. Bouchottes kommissarie Ronsin
samt den nu till öfverstlöjtnant upphöjde septembermördaren
Rossignol omintetgjorde deras bemödanden.

Genom den militära frågan blef brytningen mellan
dantonisterna och hébertisterna ohjälplig. Då det dantonska
välfärdsutskottet tog generalernas parti, måste hébertisterna för
sin egen säkerhets skull söka störta detta. Härtill behöfde
de emellertid det robespierreska partiets medverkan.
Robespierres pedantiska natur kände sig visserligen alls icke
tilltalad af det hébertistiska själfsvåldet, men å andra sidan
stötte honom Dantons försonlighet mot besegrade motståndare;
dennes statsmannavyer gingo utom hans trånga synkrets, och
i den militära frågan lutade han gifvet åt hébertisterne. Hans
ständiga farhåga var nämligen att en gång blifva undanträngd
af en segrande fältherre; han fruktade därför nästan lika
mycket sina egna landsmäns som fiendernas framgångar, och
särskildt voro de tre generalerne på grund af sin adliga börd
föremål för hans misstankar. Den 8 Juli 1793 rågade
välfärdsutskottet måttet på sina synder, då det framlade sin
rapport öfver de anklagade girondisterna[2]. Den var
visserligen uppfyld af anklagelser mot dessa, men den slutsats,
hvartill den kom, var jämförelsevis hofsam: endast de
girondister, 9 till antalet, som verksammast deltagit i
provinsernas resning, skulle ställas utom lagen; endast 5 skulle
försättas i anklagelsetillstånd, och alla de öfriga skulle få
återinträda i konventet. Två dagar därefter företogos nya val
till säkerhetsutskottet, hvars antal nu åter reducerades till 9,
och därvid utstöttes Danton, Cambon och Lacroix. Endast
två af den först nämdes vänner: Hérault de Séchelles och
Thuriot, fingo plats däri. Däremot omvaldes Couthon, St.
Just, Robert Lindet
och Barère, som alla nu anslutit sig till
Robespierre, och invaldes trenne andra af dennes anhängare —


[1] Han var t. ex. en notorisk tjuf.
[2] Planen därtill härledde sig från St. Just, som äfven föredrog rapporten,
men slutredaktionen var utskottets.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free