Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dumoueriez’ tilltag. Den 5 April gaf Danton ett
betydelsefullt prof på sin återupplifvade radikalism, då han i princip
genomdref, att i alla större städer skulle af fattiga
medborgare bildas ett besoldadt garde, och att en skatt skulle
uttagas af de rika för att därmed bereda billiga brödpris åt de
fattiga. Härmed hade jakobinismen visat sin egentliga
innebörd: Jakobinernas herravälde öfver samhället med tillhjälp
af den besoldade storstadspöbeln, och med vanlig öppenhet
yttrade äfven Danton vid motiveringen af sitt förslag, att
under kriget »måste aristokraterna i det inre vara under
sansculotternas pikar»[1]. En annan följd var, att nu teorien
om den lagstiftande och verkställande maktens åtskiljande
helt och hållet kastades öfver bord. Girondisterne hade förut
ej velat vara med om något sådant, men den 6 April beslöts
på förslag af det af dem beherskade försvarsutskottet, att
detta skulle lemna plats åt ett inom konventet för en månad
åt gången utsedt niomannautskott, hvilket under namn af
välfärdsutskottet (le comité de salut public) skulle utöfva
en verklig regeringsmakt; den hittillsvarande regeringen
(le conseil exécutif) d. v. s. ministrarne, blef blott
verkställare af dess beslut. Nu fann man också den öfverdrifna
lokala sjelfstyreisen omöjlig och återvände därför till —
centralisationen alldeles på samma väg, på hvilken den uppstått
under l’ancien régime. Centralisationens organ hade, som vi
veta, då varit intendenterna, och dessa hade till en början ej
varit annat än tillfälliga kommissarier åt den dåvarande
centralmyndigheten: statsrådet[2]. Detta motsvarades nu af
konventet och välfärdsutskottet, och i sammanhang med det
sistnämdas upprättande anförtroddes åt kommissarier, ur
konventets sköte utsända till arméerna och departementen, en
myndighet, som nästan helt och hållet från de ordinarie
ämbetsmännen till dem öfverflvttade förvaltningen. Och denna
fruktansvärda centralisation föll i händerna ej på gironden
utan på berget, ty genom sin stormande kraft förmådde detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
