Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(den 19) att han ej funnit något sällskap, som kallade sig så,
och därvid fick det förblifva. Den 10 Mars organiserades
närmare revolutionstribunalet, sedan Danton påstått, att, om ett
pålitlig tribunal funnits under septemberdagarne, skulle
folket ej »nedblodat dem».
Hans egentliga afsigt synes emellertid hafva varit att i
denna domstol skapa ett oemotståndligt tvångsmedel åt den
starka regering, som han nu i och för krigets kraftiga
utförande önskade bilda ur konventet själft; den 11 föreslog han
nämligen, liksom förut Mirabeau, att ministrarne skulle kunna
tagas ur riksdagen, men äfven nu vållade motviljan mot en
sådan sammanblandning af »makterna» att förslaget föll. Den
18 Mars ökades ytterligare upphetsningen, i det konventet då
mottog underrättelsen om Vendée-upprorets utbrott. Under
intrycket däraf skapades (den 21) nya fruktansvärda organ
för den revolutionära despotismen, nämligen de s. k.
revolutionsutskotten. Dylika, bestående af 12 ofrälse medlemmar,
skulle utses inom hvarje kommun eller sektion af en sådan;
de skulle hafva att öfvervaka främlingar, som vistades i
Frankrike, men de tillvällade sig samma rätt mot franska
medborgare och blefvo revolutionstribunalets säkra skaffare. Nu (d. 28)
fullbordades ock tvångslagstiftningen mot emigranterna. Till
de förut stadgade straffen för emigration lades äfven det af
borgerlig död, och såsom emigranter betecknades alla, som
lemnat Frankrike efter den 1 Juli 1789 och ej återkommit
före den 9 Maj 1792[1], utom barn under 14 år, som erhöllo
en frist af 3 månader. För emigrerade flickor mellan 14 och
21 år bestämdes dock straffet blott till deportation.
Genom konungens afrättning hade Dumouriez’ förbittring
mot jakobinerna fått ny näring, och det tillstånd, hvari han
efter det misslyckade holländska fälttåget fann Belgien, kom
omsider hans känslor att flöda öfver. Han gjorde alt för att
stäfja de jakobinska agenternas framfart i landet, och den
12 Mars aflät han till konventet en formlig krigsförklaring
mot jakobinismen. Danton förstod emellertid att hindra, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
