Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1793 förklarade därpå konventet krig mot England och dess
bundsförvandt Holland och den 7 Mars jämväl mot Spanien,
som ansågs hafva kränkt Frankrikes ära genom sitt
interventionsförsök i Ludvigs process. Genom en rad af fördrag
förstod England att samla nästan hela Europa till ett stort
förbund mot Frankrike, och sålunda kom nu den så mycket
omtalade koalitionen verkligen till stånd. Propagandans
offentliga kungörande den 19 Nov., rofpolitikens proklamerande
den 15 Dec., Frankrikes framgångar i kriget och
jakobinismens triumf den 21 Januari 1793 hade omsider öppnat hofvens
ögon för den fara, som revolutionen innebar för Europas gamla
ordning.
Den nya krigsfaran återverkade på ett fruktansvärdt sätt
på Frankrikes inre förhållanden. För att möta den påbjöd
konventet den 24 Februari, att 300,000 man skulle
utskrifvas till krigstjänst. Frankrike i allmänhet underkastade sig
detta nya offer åt fäderneslandet och revolutionen, men ej så
Anjou, Poitou och Bretagne (särskildt departementet Vendée).
När revolutionen bragte förföljelse öfver de familjer, som
här under århundraden gifvit landtbefolkningen dess chefer[1],
och öfver den kyrka, som denna befolkning vördade högre
än alt annat, hade redan bland bönderna uppstått ett doft
missnöje, och när nu samma revolution, som så kränkt deras
känslor, jämväl affordrade dem en blodskatt, brast deras
tålamod. Den 10 Mars, då utskrifningen skulle begynna, utbröt
det uppror, som under namnet Vendéekriget i åratal tärde
på Frankrikes kraft och i själfva verket först kunde stillas
genom att man beviljade bönderna deras förnämsta fordringar.
Huru mycket man än från den vanliga samhällsordningens
ståndpunkt kan ogilla vendéeböndernas resning, så är man
dock ej befogad att göra det från revolutionens, ty denna
hade proklamerat motstånd mot förtryck såsom en okränkbar
rättighet, och att förtryck här förelåg låter ej förneka sig.
Äfven vid detta tillfälle visade sig för öfrigt hvart en dylik
tillämpning af läran om folkviljan leder: jämväl här funnos
eländiga, som begagnade sig af massans lidelser för att
tillfredsställa sin djuriska vildhet; man har beräknat att från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
