Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom honom utverkade dessa, att Marseille med en skara
af sina i striderna mot grannstäderna öfvade sansculotter
bidrog till samlingen af federerade i Paris. Innan de ankommo
— de hunno ej fram till federationsfesten — hade emellertid
girondisterna nu i sista stund börjat känna betänkligheter för
sina anarkiska bundsförvandter; ja obenägenheten för att segra
med deras hjälp framkallade t. o. m. hos dem ett monarkiskt
recidiv. Ministerkrisen den 10 Juli syntes nämligen kunna
bereda dem ett tillfälle att utan en revolution åter komma i
besittning af regeringsmakten: ville konungen tillsätta en ny
ministär efter deras sinne, voro de villiga att ännu en gång
göra ett försök med den konstitutionella monarkien. De sista
veckorna i Juli läto girondistcheferna upprepade gånger göra
Ludvig anbud och föreställningar i denna riktning, men han,
som naturligtvis ännu mindre ville hafva dem än de
konstitutionella att tacka för sin krona, afvisade dem snöpligt och
började återbesätta ministären med feuillanter. Då tänkte de
genom ett dekret af den lagstiftande församlingen beröfva
honom kronan till förmån för hans son, under hvars
omyndighet de hoppades få sköta regeringen[1], men de vidtogo ej
några förberedelser till en folkresning, ehuru de å andra
sidan ej häller gjorde något för att hindra den.[2] Med så
mycket större intresse egnade de sig åt försvarsverket, och härvid
firade Vergniauds vältalighet sina ädlaste triumfer. Ett
högstämdt och af ädel fosterlandskärlek genomandadt upprop till
franska folket, som nationalförsamlingen utfärdade i
sammanhang med förklaringen om fäderneslandets fara, var författadt
af honom, och den 24 Juli genomdref han, att ur rikets
nationalgarden skulle bildas bataljoner af frivilliga till arméernas
förstärkande. Dessa bemödanden blefvo ej fruktlösa. Vi hafva
i det föregående många gånger varit i tillfälle att iakttaga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
