Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reformer, hade öfver alt trängt in i det allmänna medvetandet,
hvarför det af fransmännen gifna föredömet var egnadt att
göra proselyter bland alla Europas folk och sålunda erhålla
den allmängiltighet, som rättighetsförklaringen var afsedd att
gifva det. Men ej nog med att revolutionen innebar faror för
den samhällsordning, för hvilken hofven betraktade sig såsom
målsmän; den innebar äfven sådana för det statssystem, hvarpå
de europeiska folkens nationella oberoende hvilade. När
fransmännen i »folksuveränitetens» och »förnuftets» namn fritogo
sig från hvad för dem var ofördelaktigt i gällande fördrag,
men likafullt ville, att motparten skulle af dessa vara bunden,
öppnades en farlig utväg för tillfredsställandet af det
eröfringsbegär, som utgjorde ett af de mest framstående dragen i den
franska nationalkaraktären och som trots det vackra talet om,
att man afstått från alla tankar på eröfringar, fortlefde med
oförminskad styrka. Upphäfvandet af de tyska furstarnes
rättigheter hade ej blott till syfte att befordra den nya
jämlikhetens seger utan ock arronderandet af den franska statens
landområde och var i själfva verket en fortsättning af Ludvig
XIV:s reunioner, blott ännu mera hänsynslös än de; ja det
var så långt ifrån, att den nationella eröfringslystnaden
försvann för revolutionens idealistiska grundsatser, att den tvärt
om ur dessa hemtade ny styrka, ty enligt dem voro ju folken
kallade att med upphäfvande af alla nationella
egendomligheter ingå i ett allmän-mänskligt förnuftsrike, och då nu detta
förnuftsrike endast fans realiseradt i Frankrike, så låg det
ju i folkens eget intresse att få komma under dettas välde.
Också drefvo revolutionära agenter alt ifrån revolutionens
utbrott den mest hänsynslösa propaganda i utlandet, hälst där
någon oro fans att underblåsa såsom i det mot kejsaren
revolterande Belgien, det tyska Rhenlandet, hvars bönder i
synnerhet lockades genom åsynen af det franska feodalväsendets fall,
och om också de öfriga ledande revolutionsvännerna i själfva
nationalförsamlingen ej så ifrigt som Lafayette kastade sig in
i denna agitation, så egnade de den dock sina sympatier. Så
innebar revolutionen i själfva verket jämväl en den allra största
fara för den europeiska jämvigten — såsom framtiden sedan
också skulle utvisa — och Gustaf III:s ovilja mot revolutionen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
