Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upploppen — de organ genom hvilka den nye legitime herskaren:
det suveräna folket — kraftigast gjorde sin vilja gällande. För
att köpa sig fred för hufvudstaden måste staten till dess
offentliga arbeten förskjuta öfver 17 millioner. De förskott, den
lemnat till dess proviantering, beräknas hafva från
revolutionens utbrott till slutet af år 1790 uppgått till 75 millioner,
hvaraf endast en obetydlighet återbetaltes. Också var brödet
i Paris blott hälften så dyrt som i departementen. In alles
har Paris under denna tid kostat det öfriga landet nära 120
millioner[1], hvilket bättre än något annat visar
pariserdemagogiens praktiska innebörd. Proklamerandet af en abstrakt
jämlikhet och ett oegennyttigt broderskap hade ej förmått
upphäfva den sorgliga, men obevekliga jordiska lag, i kraft hvaraf
de starkare frestas att tillskansa sig fördelar på de svagares
bekostnad. Tvärtom hade jägtandet efter ett idealt, ej på
tingens naturliga ordning grundadt samhällsskick blott gifvit
de starke ännu friare händer att missbruka sin makt än som
blir fallet, när samhället tager hänsyn till de verkliga
förhållandena, men de starke voro nu Paris’ anarkister, och den
naturliga följden blef då att dessa förtryckte de öfriga. Det
nya samhället gjorde sig i själfva verket härigenom skyldigt
till samma fel, som varit det gamla samhällets skötesynd:
vissa klassers oskäliga gynnande på de öfrigas bekostnad.
En omflyttning hade endast egt rum. Då utgjordes
förtryckarne af den andliga och verldsliga aristokratien, nu åter af
pariserdemokratien.
Hotande religionskrig i norr och söder, militäranarki i
öster, brödkrig i midten af riket, landets utsugande till
förmån för hufvudstaden, under det att det politiska partihatet
lågade lika starkt som någonsin — se där det uppvaknande
som verkligheten hade att bjuda på efter förbundsfestens
rosenfärgade drömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
