Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det verk, som desse och otålige andra uppviglare nu
bedrefvo, underlättades genom den i Paris alt mer tilltagande
nöden. Denna var ej längre en följd blott af missväxterna,
utan hade i väsentlig mån sin orsak just i anarkien. 1789
års skörd hade varit god, men oroligheterna på landsbygden
hindrade dess riktiga inbergning, och oroligheterna i Paris
omöjliggjorde en ordnad tillförsel. Därjämte hade den rådande
osäkerheten till person ocb egendom förmått ej blott
emigrerande aristokrater utan ock rika borgare och främlingar att
lemna hufvudstaden, och det var dock dessas lyx, som till stor
del skaffat parisbefolkningen arbete. Bailly och Lafayette gjorde
förtviflade ansträngningar för att afhjälpa nöden.
Spanmålsuppköpare utsändes till alla kanter, och på Montmartre
upprättades offentliga verkstäder, som skulle sysselsätta 17,000
människor, men snart åter måste upplösas, då arbetarne väl
ville hafva betalningen, men visade föga lust för arbetet.
Äfven staten trädde emellan. Nationalförsamlingen förbjöd
spanmålsutförsel, och fastän själf kämpande med de största
finansiella svårigheter, måste Necker med million efter million,
förskjutna ur statskassan till Paris’ förplägning, söka friköpa
samhället från en ny resning af hufvudstadens befolkning.
Alt detta oaktadt var nöden stor. Hvarje morgon
väntade stora skaror i kö utanför bagarbodarna för att få köpa
en knappt tilltagen ration af ofta nästan oätligt bröd. Så
uppstod ett allmänt missnöje, som i synnerhet spred sig bland
kvinnorna. Folkmassan kunde ej fatta, att frihetens
välsignelse skulle yttra sig i brist på arbete och bröd, utan antog
att detta måste vara förrädiska aristokraters verk.
Pariserbefolkningens af samtida vitsordade lättrogenhet[1]
var nu genom den rådande oron uppdrifven till en rent af
sjuklig höjd. Öfver alt misstänkte man anslag mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
