Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framför alt ville återupprätta den kungliga myndigheten, men,
säger Sybel, »så onaturligt hade händelserna invecklat sig, att
frukten af en sådan seger ej skulle hafva kommit kronan utan
adeln till godo».
Underrättelsen om ministerväxlingen, som vid
middagstiden söndagen den 12 Juli spred sig i Paris, verkade såsom en
gnista i en krutdurk. En ung advokat vid namn Camille
Desmoulins uppsteg i Palais-Royal på ett bord, uppmanade att
försvara patrioterne, åt hvilka hofvet förberedde en ny
Bartholomei-natt, och anlade såsom frihetstecken en kokard af
löf. Plans ord utöfvade en underbar verkan; man omfamnade
hvarandra, en hvar försåg sig med kvistar eller löf, Neckers
och hertigens af Orléans byster anskaffades ocb fördes i triumf
kring gatorna, stormklockan rördes, vapenbodarne plundrades;
och inom kort slogo upprorets vågor öfver den stora staden
från dess ena ända till den andra. I själfva verket var dess
seger från första stund afgjord, ty nu visade sig verkningarna
af det arbete, som folkpartiet utfört inom krigshären: denna,
på hvilken hofvet bygt sina lysande planer, vägrade, med
undantag af några utländska kompanier, att låta sig användas
mot folkmassan. En del af det franska gardet förenade sig
t. o. m. snart med denna, gifvande eld på en afdelning af
det tyska regementet Royal-Allemand. På aftonen måste baron
de Besanval, som förde befälet i Paris[1], för att hindra ett
allmänt affall af trupperna, låta dessa draga sig till baka till
Marsfältet. Så rycktes segern ur aristokratiens händer genom
samma medel, hvaraf denna klass under sin egen opposition
mot regeringen varit nog fåkunnig att söka begagna sig:
den militäriska disciplinens upplösning[2].
Redan vid sitt första framträdande var sålunda reaktionen
slagen till marken, men nu uppstod i stället en annan fara,
faran för en fullständig anarki. Utrymdt af trupperna, syntes
Paris utan räddning prisgifvet åt den upproriska pöbeln, och
natten mellan den 12 och 13 blef en verklig fasans tid. Vilda
skaror af samhällets drägg drogo plundrande omkring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
