Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraftigt, för att det betydelsefulla steg, som under hans egen
medverkan tagits, ej skulle komma att leda till
konungadömets fullständiga undanskjutande. Den 15 Juni föreslog Sieyès,
att man skulle antaga titeln »församling af den franska
nationens kända och verifierade representanter». Mirabeau
ansåg och framhöll häremot, att äfven de båda andra stånden
kunde göra anspråk på denna benämning, samt framför alt att
konungens bifall erfordrades för, att man skulle kunna
konstituera sig såsom hela nationens representation, och för att
bereda en möjlighet att erhålla detta bifall yrkade han, att
man skulle börja sina arbeten under ett namn, hvars
riktighet i ingen händelse kunde bestridas — nämligen:
»representanter för det franska folket». Hufvudsyftet med hans
uppträdande var sålunda att försvara den kungliga vetorätten,
och i ett följande tal erkände han detta uttryckligt, i det
han förklarade, att han, om denna rätt ej funnes, hällre skulle
vilja lefva i Konstantinopel än i Frankrike, alldenstund han
ej kände någon fruktansvärdare despotism än den, som kunde
utöfvas af en församling med oinskränkt myndighet (»en
suverän aristokrati af 600 personer»). Äfven hans realistiska
uppfattning af samhällslifvet framträdde skarpt under denna
diskussion; han varnade nämligen för att fördjupa sig i
»metafysiska frågor», ty sådana intresserade ej folket, som i främsta
rummet önskade lindring i sin nöd, och han anmärkte
träffande, att en behandling af samhällsfrågorna uteslutande från
det abstrakta tänkandets ståndpunkt vore som att resa på en
karta, då man ej märker de svårigheter, som möta i det
verkliga lifvet[1].
För efterveriden, som känner resultaten af den oinskränkta
folksuveränitetens välde under revolutionen, framstå dessa
varningar, uttalade vid det första afgörande steget i denna riktning,
såsom verkliga profetior, men på samtiden förfelade de sin
verkan. Lika liten framgång hade Mouniers i hufvudsak af
Malouet understödda förslag, att man skulle kalla sig: »den
lagliga församlingen af representanter för största delen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
