Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid ville legisterna i 1789 års riksdag i
allmänhet ännu gälla såsom rojalister; visserligen voro de uppfylda
af ett abstrakt tyrannhat samt hyste mycken misstro mot alt
hvad till hofvet hörde, men dessa känslor sträckte sig ej till
konungen personligen, som genom riksdagskallelsen i viss mån
återvunnit sin popularitet. Det tredje ståndets cahiers, hvilka
vanligtvis just tillkommit under deras ledning, öfverflöda på
uttryck af tillgifvenhet och tacksamhet mot Ludvig; han
kallas »fäderneslandets fader», »frihetens återställare», och det
begäres, att monument skall uppresas till hans ära, af några
på den plats, som dittills intagits af Bastiljen, af andra i
Frankrikes alla kommuner. Icke ens mot konungadömet
såsom institution voro de fientliga. Mably, den ene af deras
lärofäder hade ju ej häller varit det, och i detta nya samhälle,
där förnuftet, sedan man återvändt till naturen, oinskränkt
skulle herska, där kunde konungen gerna få kvarstå såsom
en god fader, så god visserligen att han i alt rättade sig
efter sina barns vilja, men så skulle också dessa blott vilja det
rätta. Ett dylikt konungadöme var ju äfven det en vacker
idyll, och idyller voro nu en gång i tidens smak —
åtminstone tillsvidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
