Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - Noter till första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt en mörk kväll i Versailles’ slottspark förskaffa honom ett
hemligt möte med drottningen. Han anade ej, att de bref, hvilka
grefvinnan lemnade honom såsom kommande från drottningen, voro
skrifna af grefvinnans älskare Rétaux de Villette, och att den dam,
hvars hand han kysst vid det pikanta mötet och i hvilken han
trott sig se drottningen, var en demimondedame vid namn Oliva,
hvilken grefvinnan narrat att låna sig till denna komedi. Nog af
han infann sig hos juvelerarne våren 1785, köpte smycket för
1,600,000 L., hvilka skulle betalas på 4 terminer, och lemnade det
till grefvinnan, som i hans närvaro gaf det åt en drottningens
kammartjänare. Denne var dock ingen annan än Rétaux de Villette,
och nu i besittning af smycket lät grefvinnan söndertaga det, genom
sin man realisera en del af juvelerna hos juvelerare i London och
blef härigenom i stånd att utveckla en oerhörd lyx. När den
första förfallodagen nalkades, förmådde hon genom ett nytt falskt
bref från drottningen kardinalen att af juvelerarne utverka en
nedsättning i priset på 200,000 L., men då desse med anledning af
denna uppgörelse själfva skrefvo till drottningen, blef alt upptäckt,
och den 15 Aug. fängslades kardinalen i Versailles’ slott, just som
han i full ornat beredde sig att börja messan för hofvet, och fördes
till Bastiljen. Saken öfverlemnades åt pariserparlamentet, men detta,
hvilket liksom allmänheten var intagit mot drottningen, frikände
under allmänt jubel kardinalen, och konungen hade ingen annan
utväg att hämnas den skymf, som tillfogats hans gemål, än att
beröfva Rohan hans hofsyssla och genom ett lettre de cachet
förvisa honom från hofvet. Likaledes frikändes m:lle Oliva samt
den mystiske äfventyraren Cagliostro, som var kardinalens förtrogne,
men grefven och grefvinnan de Lamotte dömdes till spöslitning,
brännmärkning och lifstidsfängelse — den förre hade dock redan
satt sig i säkerhet — och Rétaux de Villette till landsflykt.
Denna sak skadade i högsta grad Marie-Antoinettes rykte.
Både då och senare hafva många velat påstå, att hon ej var
alldeles främmande för halsbandsköpet, om de också ej godtagit de
beskyllningar om ett brottsligt förhållande till kardinalen, som den
snart ur fängelset flydda grefvinnan de Lamotte mot henne
framstält i å trycket utgifna memoarer. Detta har föranledt den franske
forskaren Campardon att i arbetet: Marie-Antoinette et le procès
du collier, Paris 1863, med ledning af själfva
rättegångshandlingarna underkasta frågan en grundlig pröfning, och han har därvid
kommit till det resultat, att drottningen måste frikännas från all
andel i denna smutsiga affär. Herr Hedin har i sitt intressanta
och i allmänhet om stor både sakkännedom och noggrannhet
vittnande arbete: Franska revolutionens kvinnor, hvilket jag åtskilliga
gånger haft tillfälle att citera, redogjort för resultaten af
Campardons undersökning, men han betviflar, att denne »sagt historiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
