Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - Noter till första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillika var polisminister, och i hvilkens hand hvilade makten öfver
de fruktansvärda lettres de cachet. Dessutom funnos en mängd
konsultativa statsråd, conseillers d’état, fördelade på de olika
konseljerna.
VI) (Hänvisning fr. s. 35.) Les pays d’états voro: Bretagne,
Artois, Flandern, Bourgogne, Provence, Languedoc, Béarn med
några dithörande områden såsom le pays de Foix etc. samt före
Ludvig XIII Dauphiné och före Ludvig XIV Normandie. Hela
det öfriga Frankrike utgjordes af s. k. pays d’éléction, som saknade
ständer. Hainaut plägar i franska historiska handböcker
upptagas bland les pays d’états, och före sin förening med Frankrike
hade det också ständer, men dessa undertrycktes vid föreningen
med Frankrike; 1787—8 återfick emellertid denna provins sina
ständer med dubbel representation för tredje ståndet. Båda dessa
slag af provinser voro indelade i, tillsammans 32, intendentsområden
(généralités).
VII) (Hänvisning fr. s. 36.) Utom i Paris funnos före
revolutionen parlament eller likartade domstolar i Toulouse, Grenoble,
Bordeaux, Dijon, Rennes, Rouen, Aix, Pau, Metz, Douai,
Besançon, Nancy, Colmar, Perpignan, Arras, i det lilla furstendömet
Dombes samt på Korsika. Bland de andra suveräna ämbetsverken
märkas la cour des comptes, afsöndrad ur pariserparlamentet och
ungefär motsvarande vårt kammarkollegium, samt la cour des aides,
som, uppkommet ur det ständerutskott, som 1355 tillsatts för att
öfvervaka finansförvaltningen, sedan hade öfvergått till en domstol
i skattebevillningsmål. Paris’ cour des comptes och cour des aides
stodo högst i rang, men vissa delar af riket hade särskilda dylika
ämbetsverk (liksom parlament).
VIII) (Hänvisning fr. s. 66.) Mably har i synnerhet
utvecklat sina åsigter om den svenska författningen i arbetet: De l’étude
de l’histoire, som var afsedt att begagnas vid Ludvig XV:s
dottersons, infantens af Parma undervisning, för hvilken Mablys broder
encyklopedisten abbé de Condillac var lärare. Det blef antagligen
författadt 1767, men publicerades först på 1770-talet, då Condillac
på trycket utgaf de skrifter, som han begagnat under sin ofvan
omtalade lärareverksamhet. Mablys kännedom om vår frihetstids
författning hvilade ej på ytliga notiser utan på ett grundligt
studium af själfva de offentliga urkunderna. Ej nog med att han
noggrant och detaljeradt redogör för dessas innehåll — beträffande
den lagstiftande och verkställande maktens fördelning, riksdagens
sammansättning, befordringslagarna, namnstämpelns användande o. s. v.
— utan han meddelar i öfversättning ordagranna utdrag ur
regeringsformen, riksdagsordningen och ständernas instruktion för prinsarnes
guvernör af d. 26 Febr. 1756, hvilken sistnämda handling genom sitt
framhållande af att »kongl. personer icke äro af finare slag skapade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
