Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ytterlighet uppretats af utsigten om statens inblandning i
kyrkans finansförvaltning, gingo härvid i spetsen. Emellertid
angrep man till en början ej förslaget i dess helhet, utan blott
dess sårbaraste punkt: skattens utgörande in natura, men då
regeringen visade sig benägen att afstå härifrån, förklarades,
att man ej kunde bilda sig ett omdöme om den föreslagna
skatten, förr än man fått närmare upplysningar, särskildt om
dess nödvändighet, d. v. s. fått granska statsverkets tillstånd;
ja röster höjdes t. o. m., som yrkade på riksständernas
sammankallande. Förslaget om regleringen af kyrkans skulder,
hvari man äfven såg ett betänkligt prejudikat med afseende
på de feodala rättigheterna i allmänhet, slopades utan vidare,
och förslaget om la taille undansköts genom hänvisning till
provinsialständerna. Endast förslagen om spannmålshandelns
frihet och vägunderhållet, hvilka ej kunde innebära några
faror för privilegierna, biföllos obetingadt. Calonne lät sig
emellertid ej häraf afskräckas, utan framlade äfven de öfriga
förslagen, men äfven dessa blefvo föremål för en illvillig
opposition. Då brast hans tålamod, och med konungens samtycke
vädjade han genom förhandlingarnas offentliggörande till
allmänheten, i hopp att på detta sätt skrämma herredagen till
eftergift. Detta steg förfelade emellertid helt och hållet sin
verkan. Det tredje ståndet, ännu ej vaknadt till medvetande
om sin styrka och misstroende Calonne, höll sig i allmänhet
passivt, men bland de privilegierade uppstod en våldsam
rörelse. I de förnäma salongerna blef förbittringen mot Calonne
så mycket häftigare, som man här förut betraktat honom
såsom sin man, och församlingen protesterade högtidligt mot
de beskyllningar, för hvilka hon gjorts till föremål, och i stället
för att fortsätta behandlingen af förslagen, började hon granska
Calonnes föregående förvaltning. Till en början sökte Calonne
åtminstone befria sig från de två motståndare han hade inom
ministären: Miromesnil — förut känd genom sitt uppträdande
mot Turgots planer — och ministern för det kungliga huset,
Breteuil. I det förra lyckades han verkligen och sigillet
anförtroddes åt Lamoignon[1], men Breteuil ansågs af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
