Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 2. Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilldelades det lägre folket, särskildt i städerna, i motsats mot de
högre samhällsklasserna. Så väl den ena som den andra af
dessa konsekvenser skulle också under revolutionen blifva till
fullo utdragen, ty, som vi skola finna, var det de rousseauska
idéerna som mer än något annat blefvo bestämmande för
dennas riktning och förlopp; och om upplysningsfilosofien
mäktigt bidragit till den omstörtning af bestående missbruk,
som genom revolutionen kom till stånd, så har den sålunda
också varit en väsentlig orsak till, att ur denna omstörtning
framgick ej frihet utan anarki och en ny despotism.
En skriftställare, som nu nästan är glömd, men hvars
arbeten i inflytande på tidens politiska uppfattning täflade
med Montesquieus och Rousseaus och i mer än ett fall blefvo
bestämmande för revolutionens lagstiftning, särskildt under
den konstituerande församlingen, af hvars talare han
oupphörligt citerades, var abbé Mably. Denne delade fullkomligt
Rousseaus passion för en absolut jämlikhet och gick därvid
i konsekvenserna längre än denne. Han insåg nämligen, att
ett dylikt tillstånd ej står tillsammans med en individuell
eganderätt och ville därför grunda det nya samhället på en
fullständig kommunism (åtminstone med afseende på den fasta
egendomen), hvartill han, trogen sitt tidehvarfs sed, sökte
urbilden i naturtillståndet. Till denna uppfattning kom han
äfven på en annan väg. Liksom tidens materialister ansåg
äfven han egennyttan såsom enda driffjädern för människans
verksamhet, men då dessa antogo, att den egna nyttan var
liktydig med de sinliga begärens tillfredsställande, fann Mably,
som i olikhet med dem äfven trodde på en andlig natur hos
människan, att dessa begär, »passionerna», kunde blifva
förderfliga för den allmänna nyttan, utan hvilken den enskilda
ej kan realiseras. Det var därför statskonstens uppgift att
hindra detta genom upprättandet af en sådan samhällsordning,
att den enskildes passioner betogos hvarje frestelse till att
förgripa sig på det allmänna bästa, och då han i girigheten såg
roten till alt ondt, trodde han sig hafva funnit problemets lösning
i den individuella eganderättens upphäfvande. Hans
kommunism var dock ej det, som slog an på samtiden, hvilken hyste
en alt för optimistisk uppfattning af den mänskliga naturen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
