Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politiskt ondt, i stället gaf den frihet att kvarstå såsom ett
socialt», och att adeln af tacksamhet härför nu i sin ordning
medgaf konungamakten att utveckla sig till ett annat politiskt
ondt: despotismen. Denna uppgörelse bragtes till sin
fullbordan af Ludvig XIV. Den politik, han härvid följde, var
i själfva verket den fullkomliga motsatsen till Gustaf Adolfs
och Axel Oxenstjernas ofvan skildrade.
De franska provinserna voro af ålder indelade i
generalguvernörskap (stora och små) och styrdes genom
generalguvernörer, tillhörande landets mest framstående slägter.
Desse ämbetsmän hade vid nyare tidens början nästan blifvit
»konungar hvar i sin landsort», och riket sväfvade sålunda i
fara att hemfalla under ett nytt politiskt feodalsystem. Det
var därför nödvändigt att stäfja deras makt, men Ludvig XIV
nöjde sig ej med att söka nå detta mål genom lämpliga
kontroller. Inseende, att hans personliga maktfullkomlighet skulle
lida, om förvaltningen förblefve i händerna på personer med
en själfständig aristokratisk samhällsställning, förvandlade han
de gamla ämbetena till endast inkomstbringande sinekurer.
Alt arbete i och för förvaltningen och med detsamma all
myndighet anförtroddes åt s. k. intendenter[1], hvilka voro af
ofrälse börd eller färskt adelskap och under sig hade en stab
af ännu mera lågättade biträden[2], och den högättade
guvernörens hela åliggande blef att vid högtidliga tillfällen
representera och att uppbära inkomsterna, hvilka kunde uppgå ända
till 1—200,000 L. Intendenten åter var endast en agent utan
all själfständighet åt statsrådet (le conseil d’état) och inom
detta närmast åt finansministern (le contrôleur général), och
på samma gång detta öfverensstämde med enväldets syften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
