- Project Runeberg -  De tre kuttrarne /
55

(1853) [MARC] Author: Frederick Marryat
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55
den här jakten, i stället för hans herrlighet, är det rent
nödvändigt alt jag äfven tar hans herrlighets namn. Så
länge jag blir örti börd, är jag lord B.; och tillät att jag
presenterar mig rtnder detta namn — något annät kan jag
ej nyttja. Lit på, min fröken, det jag skall halva en högst
faderlig omtanka att göra ef nöjd och belåten.”
Hade Cecilia vågat ge luft åt sina verkliga känslor i
denna stund, så skulle hon utbrustit i ett gapskratt, det
var för löjligt. Icke dess mindré ingaf henne sjelfva det
komiska uppträdet ännu mer trygghet. Hon gick ned i
kajutan med en svår tyngd vältrad från sitt hjärta.
Under tiden stannade Miss Ossulton den äldre och fru
Lascelles qvar dcrnere, betagna af den största ängslan of-
ver Cecilias dröjsmål; de visste inte hvad de skulle tro,
och vågade sig ej upp på däck. Fru Lascelles hade en-
gång satt sig i sinnet att, kosta hvad det ville, gå dit;
men miss Ossulton och Phoebe hade storgråtil och anro-
pat henne så bevekligt att icke lemna dem, att hon, mot
sin vilja, samtyckte till deras böner. Cecilias uppsyn, bär
hon inträdde i kajutan, lugnade fru Lascelles, mén ej fa-
stern, som sprang emot henne, gret, snyftade, hängde sig
vid henne och sade: "Hvad ha de gjort dig, min stackars,
arma Cecilia?”
”Ingenting alls, tant,” svarade denna; ”kaptenen talar
helt fogligt och säger att han skall respektera oss på allt
möjligt sätt, så framt vi lyda hans föreskrifter, men i an-
nat fall —”
”1 annat fall — hvad då, Cecilia?” sade miss Ossulton
och grep tag i brorsdotterns arm.
”Arnar han låta oss svälta ihjäl, och inte släppa oss.”
”Gud förbarmc sig öfver oss!” — ropade fastern, med
förnyade snyftningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/de3kuttrar/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free