Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
till elt smugglar-fartyg-; och då han hopblandat kustbevak-
ningens bestyr med speljaktens nöjen, så bör det ieke fö-
refalla honom underligt, om jag till vederlag blandar en
smula af de senare ihop med smyghandcl. Jag har klädt
ut edra manliga följeslagare till smugglare och sändt dem
i lurendrejar-farlyget till Cherbourg, der de bli säkert land-
satta, och jag har klädt ut mig sjelf och den enda person
jag kunde förena mig med i detta upptåg, till gentlemän,
i deras ställe. Mitt syftemål är tvåfaldigt: dels att bringa i
säkert förvar min laddning, den jag nu har om bord och
som är ganska dyrbar; dels att mot er far och hans följe-
slagare utöfva vedergällningens rätt för deras tilltag mot
mig, genom att sliga i deras skor och en dag eller två
njuta deras yppighet. Det är min afsigt att ej vara frikostig
med någonting annat än hans herrlighets vin och matva-
ror, derom kan ni vara förvissad; men jag får icke något
nöje, om damerna ej sälta sig vid middagsbordet med oss
såsom de gjorde förut med er far och hans vänner.”
”Det kan ni knappast vänta, sir,” yttrade Cecilia.
Jo visst; och sadant blir ej allenast priset för jaktens
och deras egen snara frigifning, utan också den enda ut-
väg, hvarmedelst de få något att äta. Ni finner, min frö-
ken, att fädernas synder hemsökes på barnen. Jag har nu
sagt er hvad jag ämnar göra och hvad jag önskar. Jag
lemnar er för att tänka derpå och afgöra om det icke
blir bäst för alla, dem saken rör, att samtycka. Ni har
mitt tillstånd att säga de öfriga fruntimren, att hurudant
deras beteende än må vara, de äro lika tryggade mot miss-
handling eller grofhet, som om de befunno sig vid Gros-
venor Square; men jag kan icke svara för, att de ej bli
hungriga, om, efter sådant undseende i hvarje hänsigt, de visa
så ringa erkänsla, alt de icke hedra mig med sitt sällskap.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
