Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
ken livad jag säger, — och nu då ni hört mig, se till att
ni lyder; i annat fall, kom ihåg att jag har mitt eget folk
här och blott jag pekar med fingret, går ni öfver bord. —
Begriper ni mig fullkomligt?”
”Ja, •—• sir,” stammade hofmäslaren.
”Ja, sir! — Hvad sade jag er nyss, hvabah? — Ja,
mylord. —- Förstår ni mig?”
”Ja —• mylord.”
”Hör på, hofmästare, hvems kläder har denne herrn
tagit på sig?”
”Mr. —• Mr. Ossultons, tror jag — sir — mylord, me-
nar jag.”
”Godt, hofmästare; kom dernäst ihåg, alt framgent all-
tid kalla denne herrn Mr. Ossulton.
”Ja, mylord,” och hofmästaren gick ned under däck,
och var tvungen att taga sig ett par supar bränvin, för att
icke dåna af skrämsel.
”Hvilka äro de, och hvad för slags folk, Mr. Maddox?”
ropte kammarjungfrun, som hållit på att snyfta.
”Sjöröfvare! blodiga, skoningslösa, mordiska sjöröfva-
re!” genmälte hofmästaren.
”Ack!” skrek kammarjungfrun, ”hvad skall det bli af
oss, stackars värnlösa qvinnor!” och hon skyndade till ka-
jutan för att meddela denna hemska tidning.
Fruntimren i kajutan voro ej i någon afundsvärd ställ-
ning. Hvad angår den äldre miss Ossulton, (men kanske
är bäst, att hädanefter åtskilja båda, genom att kalla den
äldre helt enkelt miss Ossulton, och hennes brorsdotter
Cecilia) satt hon med sitt luktsalt för näsan, betagen på
en gång af häpnad och sårad stolthet. Fru Laseelles gret,
men mildt. Cecilia var sorgsen, och hennes hjerla klappa-
de af ängslan och ovisshet — då flickan rusade in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
