Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
af Ponsonby att följa med honom till Tatlersall’s och yttra
min tanka om en häst han ärnar köpa, och sedan göra
honom sällskap till Forest Wild och föra hans talan hos
farbrodern.”
”Det ser då ut som om ni blef uppehållen,” inföll lor-
den; ”får jag fråga om er vän lyckades vinna sin sak?”
”Nej, mylord, han förlorade den, men vann en annan
process.”
”Utlyd er gåta, min herre,” sade Cecilia Ossulton.
”Saken är den: gamle Ponsonby är mycket angelägen
att William skall gifta sig med miss Percival, hvars egen-
domar gränsa intill Forest Wild. Nu tycker min kära
William ungefär lika mycket om äktenskap som jag om
lagfarenheten, och dermed blef målet hänskjutet till doma-
rens afgörande.”
”Men hvarföre blef ni anlitad?” sporde fru Lascelles.
”Jo, min fru, emedan Ponsonby aldrig köper någon
häst ulan att rådfråga mig. •—”
”Jag kan cj inse likheten, sir,” anmärkte miss Ossul-
ton, kråmande sig.
”Förlåt mig, fröken: saken är den,” fortfor Seagrove,
”att, som jag alltid måste profrida Ponsonby’s hästar, så
, fann han billigt att jag äfven i detta fall skulle göra ho-
nom en god tjenst; han yrkade på särskild talan, men far-
brodern höll sig vid hufvudsaken, och han fick ej nyttja
någon advokat. Så snart vi ditkommit, och jag bockat
mig in i rummet, blef jag af Mr. Ponsonby bockad ut igen
•—■ hvilkel hade varit oändligen mer kränkande för mina
känslor, om dörren icke lemnats på glänt.”
”Låt en gång bli den der leken med ord, Seagrove,”
inföll Hautaine.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
