Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN YULSÅNG PÅ PROSA 43
J
vände upp och ned, där står han nu på huvudet! Rätt
åt honom! Hur kan en stallknekt passa till gemål åt
en prinsessa!
Högst förvånade skulle Scrooges affärsvänner i staden
säkerligen blivit, om de hört honom, trots hans vanliga
allvar, tala om sådana saker såsom nu, i en ton mitt
emellan leende och gråt och med ett anlete på vilket
målade sig hela den hänryckning, som livade hans
inre.
— Nå, se där är papegojan! utropade Serooge; grön
kropp och gul stjärt, och på huvudet en tofs, som
ser ut som ett salladstånd, där är hon; stackars Robin
Crusoe! ropade hon åt honom, när han kom hem efter
att ha seglat kring sin ö. Stackars Robin Crusoe,
var har du varit Robin Crusoe? Han trodde sig drömma;
men det gjorde han icke. Det var verkligen pape-
gojan. Här kommer Fredag och springer med andan
i halsgropen ned till den lilla viken. Hallå, hoj,
Fredag!
Därpå utbrast han med en för sin vanliga karaktär
fullkomligt främmande, plötslig övergång, och i det han
beklagade sitt förra jag: »stackars gosse!» och så grät
han på nytt.
— Gärna ville jag, mumlade Serooge och stack
handen i fickan och tittade sig om, sedan han med
rockärmen torkat tårarne ur ögonen, — gärna skulle
jag vilja; men nu är det försent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
