Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 ; CHARLES DICKENS
länge jag levde, kunde min ande aldrig skilja sig från
den trånga håla, där vi drevo våra växelaffärer; och
tunga resor ligga nu framför mig.
Serooge hade den vanan att då han föll i djupa
tankar sticka händerna i byxfickorna. Detta gjorde han
nu när han tänkte på andens ord; men han lyfte icke
upp sina ögon och reste sig icke ur sin knäböjande
ställning. |
— Du måste ha varit ganska långsam, Jacob! an-
märkte han i sin vanliga affärston, dock skyggt ödmjukt.
— Långsam! suckade anden.
— Död i sju år, mumlade Scrooge, och ännu på
resa?
— Ännu, ännu! svarade anden. Ingen rast, ingen
ro, alltid ångerns kval.
— Och du reser fort? frågade Scrooge.
— På vindens vingar, svarade anden.
— Då bör du på sju år ha kunnat tillryggalägga
en ansenlig sträcka, anmärkte Scrooge.
När anden hörde detta, utstötte han på nytt ett verop
och rasslade i nattens dödstystnad så hiskligt med sin
kedja att polisen med skäl kunnat häkta honom som
störare av grannarnas nattro.
— Ack fången, fjättrad, belagd med dubbla bojor!
utropade anden. O, att icke veta att långliga tider av
outtröttlig möda, som vi odödliga varelser skola utstå
på jorden, måste samlas till evigheten innan allt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
