Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Sherlock Holmes i sitt esse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hur kom han in då?» upprepade jag. »Dörren
är stängd, fönstret otillgängligt. Var det
genom skorstenen?»
»Eldstaden är alldeles för trång,» svarade
han. »Jag har redan tagit denna möjlighet i
betraktande.»
»Men hur då?» envisades jag.
»Ni vill icke tillämpa mina föreskrifter,» sade
han, skakande på hufvudet. »Hur ofta har jag
icke sagt er, att då ni eliminerat det omöjliga,
måste hvad som återstår, om också otroligt, vara
det rätta? Vi veta, att han icke kom hvarken
genom dörren, fönstret eller skorstenen. Vi veta
också, att han icke kunde ha varit gömd inne i
rummet, eftersom här icke fins något möjligt
gömställe. Hvarifrån kom han då?»
»Han kom genom öppningen i taket!»
utropade jag.
»Naturligtvis. Det måste han ha gjort. Om
ni vill vara snäll och hålla i lyktan åt mig, skola
vi nu utsträcka våra efterforskningar till rummet
ofvanför — det hemliga rummet, där skatten
upptäcktes.»
Han gick upp på stegen, och i det han
fattade om en taksparre med hvardera handen,
svingade han sig upp i vindsskrubben. Sedan
lade han sig ner framstupa och tog emot lyktan,
så att jag kunde följa efter honom.
Rummet, där vi befunno oss, var omkring
tio fot långt och sex fot bredt. Golfvet utgjordes
af taksparrarne, med ett tunt lager gipsrappning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
