Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vän. Vänskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vän. vänskap.
713
har aldrig varit värd det heliga namnet »vän». Orätt på den ena sidan
rättfärdigar aldrig yppandet af ett förtroende å den andra. — Sann
vänskap är hjärtanas förbund. Gudsfruktan är den botten, på hvilken den
kan växa: ömsesidig högaktning och kärlek underhålla den. Den är icke
ett förbund till det onda utan till det goda. A båda sidorna fordrar
vänskapen hängifvenhet, offer och själfförnekelse. Dess välsignelse är stor,
och den borde alliid hållas och skattas högt. — Jag har gjort mig själf
till en narr, till en stor narr. Jag trodde nämligen, att min vän skulle
kunna bevara en hemlighet, som jag själf icke förmådde bevara. -— Om
en vän skulle behandla dig, kära själ, på samma sätt, som du behandlar
din bäste vän, Jesus, så skulle du falla i förvåning, rasa och skymfa. —
Hvarje god sak har vida mer att frukta af sina falska vänner än af sina
öppna fiender. — Nämn mig tusen skatter, men ingen är dock i värde
jämförlig med en uppriktig vän. (Krysostomus.) — Den vännen är mera
att lita på, som nöden skaffar, och den menar oss bätlre, som säger oss
sanningen, som råder till hvad nyttigt är, än den, som smickrar oss med
det, som är oss behagligt.
Gudarnas vänner. — Den cyniske filosofen Diogenes
(född i Sinope 414 f. Kr. † 324) sade, att de visa aldrig
kunde lida någon brist. »Alla ting — sade han — tillhöra
gudarna: de visa äro gudarnas vänner, och vänner hafva
allting gemensamt, följaktligen tillhöra alla ting de visa.»
Tecken på bevarad Vänskap. — De nordamerikanska
indianstammarna pläga skänka hvarandra till tecken af
ömsesidig vänskap hela gördlar af sköna musslor. När de
sedermera besöka hvarandra, bruka de undersöka, om dessa
gördlar ännu äro hela, rena och glänsande. — En
förträfflig vink!
Två vänner. — Luther och Melanchton slöto ett
vänskapsförbund i Wittenberg, hvarefter de båda sökte att
befordra reformationsverket. Genom sina krafter och olika
företräden kompletterade de hvarandra, så att de syntes
liksom skapade för hvarandra. Luther, såsom hufvudmannen
för reformationsrörelsen, hejdades icke så sällan ifrån
alltför våldsamma och häftiga anlopp af den lugne, vise
Melanchton. Den senare åter uppeldades och sattes ofta i
rörelse af Luther, när det gällde att uppträda raskt och
beslutsamt i tal eller skrift. Man kan därför godt säga, att
Melanchtons lugna sätt att gå tillväga ofta skulle hafva
urartat till ett fördärfbringande vacklande och sviktande, om
Luther icke hastigt och verksamt ingripit. Men liksom de
Ömsesidigt kompletterade hvarandra, så framstodo båda så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
